Dagens ungdom och i-landsproblem: telefonskräck
På senare tid har jag till min fasa noterat hur unga människor (som i, folk i min egen ålder och yngre) väljer att inte ringa med sina mobiltelefoner, utan istället bara skickar SMS. SMS är förvisso ett fantastiskt kommunikationsverktyg, men det finns situationer där det brister;
Skämtteckning från Cyanide and Happiness, explosm.net
Ovan är förvisso överdriven, eftersom C&H är en serie full av svart humor, men den illustrerar ändå problemet i dess kärna. Ponera att jag exempelvis ska möta upp en vän vid en på förhand bestämd plats, men är osäker på om vi har sagt någon tid eller inte. Kan jag då helt enkelt skicka ett SMS och sen bege mig? Nej, eller i vilket fall som helst kan jag inte vara säker på att det finns någon att möta upp med - för att SMS:et ska ha fullgod effekt måste personen i fråga ha sin mobil på sig, han eller hon måste märka att jag har skickat ett SMS, och sedan svara på ett adekvat sätt på detta (ofta svårare än man tror).
Om jag, å andra sidan, ringer till personen i fråga får jag direkt svar på min undran, och om personen mot förmodan inte svarar så vet jag åtminstone att han eller hon inte vet om att jag har försökt få kontakt med denne. Alltså kan jag med ett telefonsamtal på under 20 sekunder få fram samma information som med ett SMS. Detta till trots vägrar folk ringa till varandra i mina kretsar. Det kan bero på att alla mina vänner är nördar och saknar den normala sociala kompetens som de flesta andra människor besitter, och det kan kanske ligga till grund för telefonsamtalsvägran. Centralt för problemet som jag ser det är att SMS är inneboende mindre interaktivt än vanliga telefonsamtal och det hela har orsakat mig en hel del frustration genom åren.
Så, alla unga, våga vägra SMS, ta steget och prova att ringa istället nästa gång. Det är inte så läskigt som det verkar, och det är troligt att den du ringer till har såpass mycket erfarenhet av mediet, alternativt såpass mycket social kompetens, så de kan styra upp om du skulle snubbla i samtalet.
Peace.
I vissa fall kan man inte heller vara säker när det gäller telefon (läs: I Jacobs fall).
"Undantaget som bekräftar regeln" är å andra sidan typ halva Jacobs personlighet.
Jag vill dra mig till minnes att författaren till denna blogg ifrågasätter sina vänners sexuella läggning när de ringer honom. Var det inte också så att du, när du senast blev uppringd, vägrade svara för att du var upptagen med en så oerhört tung syssla som att gå på gatan(i promenadsyfte inte prostitutionssyfte), och sedan istället för att ringa tillbaka skickade ett sms med texten: Vad fan vill du!?
Det finns en skillnad mellan att pragmatiskt och manligt ringa upp sina vänner i något speciellt syfte, och att bara ringa för att prata.
Men ja, Klas, du har en poäng, jag är en riktig hycklare. Come at me, bro.
Jag älskar dig!?
men du, jag ringde ju dig för inte allt för längesedan
