Rated R

Jag var och klippte mig tidigare idag.

Jag har ett ganska speciellt förhållande till mitt hår.

Jag klipper mig, och sen väntar jag med att gå till frisören igen tills dess att det har blivit såpass långt/fult att jag nästan skäms för att gå ut. Då skalar jag av nästan allt, och alternerar sedan så länge det går mellan frisyrerna "Marie Fredriksson" (mycket poppis inom studentvärlden häromkring), "Arn den äldre" (personlig favorit, ganska sällsynt) och "Arn den yngre" (bad-hair day).

Marie Fredriksson respektive Arn den äldre.

För det mesta är dock inte hår en stor grej för mig, varken på mig själv eller andra, men det finns ett undantag; den förbannade frisörfrisyren. Den frisyren jag alltid har när jag går ifrån en frisörsalong, och måste skämmas hela vägen hem innan jag kan åtgärda det hela. Eftersom jag alltid klipper mig kort brukar alla frisörer kasta i en massa blankt vax i mitt hår, vilket gör att det ser ut och känns ungefär som PVC-plast innan jag har hunnit duschar ur skiten. Det finns Playstation 2-spel med mer realistiskt hår.

Jag minns en gammal 91:an-serie där den eponymiske hjälten kommer från frisören och säger någonting i stil med "Sabla frisör som alltid kammar mitt hår fel!" Jag antar att Rudolf Petersson, skaparen av serien, har hämtat det här skämtet från en vardagsanekdot, och således blir slutsatsen att jag åtminstone inte är själv i mitt lidande.

Mer civilkurage åt alla frisörsalongsbesökare, så att vi vågar säga till att det är åt helvete!

Det här är förvisso ingen nyhet, och jag tror inte att det finns någon som läser den här bloggen som gör dylika fel, men det har alltid roat mig, och ibland oroat mig när folk inte gör skillnad på uttryck som "mer" och "fler" eller "mer" och "mera".

angerface.jpg

Det är måhända småsint, och jag är förvisso själv inte perfekt i mitt språkbruk i varken tal eller skrift (men vem har sagt att man inte får hyckla lite?). Det är inte som om jag går runt och biter mig i kinden för att inte skälla ut folk som inte gör skillnad på orden i talspråk, jag tycker dock att det är direkt slarvigt att inte göra skillnad när man skriver orden i fråga någonstans där det är meningen att många ska se dem; mataffärer är ovanligt stora syndare när det gäller detta. Det är inte riktigt lika illa som att särskriva på skyltar (vilket likadels roar och oroar mig även det), men nästan.

Så mitt förslag för att åtgärda detta är att alla lika småsinta, eller bittra, eller cyniska, eller bara lika allmänt språkfacistiska personer som undertecknad, gör en grej av att medvetet använda fel former av ovanstående ord, för att på så sätt irritera massan av människor som tydligen har viktigare saker för sig än att fundera på sådant här.

Exempel:

"Han har fler pengar än mig."

"Jag måste gå till biblioteket och låna mer böcker."

Lycka till!

Tidigare ikväll befann jag mig på jobbet, inne i nattklubbens kylrum för att hämta Cola eller något, och jag tänkte ninja mig till en After Eight, dels för att jag var lite trött, och dels för att klockan var över åtta. I asken fanns ungefär en miljon tomma After Eight-papper, och jag fylldes genast av vreden från tusen solar.

Efter att jag lugnat ner mig så insåg jag hur trivialt mitt bekymmer egentligen var - det enda som alla After Eight-papper gjorde var att jag fick spendera några sekunder till med att rota genom dessa innan jag hittade ett otomt papper.

Det hela ledde till en helt ny insikt - om huruvida man bor i ett i-land eller inte borde inte avgöras på de töntiga kriterierna som FN använder sig av (såsom analfabetism bland vuxna, medianinkomst, förväntad livslängd, barnadödlighet osv.) utan snarare om huruvida man kan bli uppriktigt upprörd över en så trivial sak som After Eight.

Det blev jag. Så om du läser det här bor du i ett i-land. Grattis.

Det finns en kvinna vid namn Sherri Shepherd som dagligen får sitta med ett gäng andra kvinnor och tävla i att skrika högst i det amerikanska TV-programmet "The View". Programmet har under en tid varit ett av mina favorittidsfördriv, men jag tittar endast på väl valda delar av skiten, vilka lämpligt nog postas på YouTube.

Just Sherri Shepherd är en av de vuxna människor som jag har stött på i media som får mig att undra hur i helsike de ens har överlevt till vuxen ålder. I följande klipp ställer Whoopie Goldberg, en mycket smartare person, henne mot väggen i en diskussion om huruvida jorden är rund eller inte:

Lägg märke till hur Shepherd försöker skifta diskussionen till någonting helt annat - hur hon är en ansvarsfull moder och hur hon endast har brytt sig om hur hon ska ta hand om sin familj (vilket är en lögn - har man så dålig koll på omvärlden att man inte vet om huruvida jorden är rund eller inte kan man knappast bli kallad ansvarsfull, hur ska man kunna lära ett barn någonting när man inte kan något själv?). Mycket lustigt, och hade jag varit Shepherd hade jag nog gått hem och dragit någonting gammalt över mig och aldrig mer kommit tillbaka till The View för att visa upp min okunnighet i etern.

Det finns fler exempel på hennes förblindande okunnighet, sådan arrogans mot empirism att det tåras i mina ögon. Här är ett klipp där hon menar att hon inte tror på vetenskap:

Och här, slutligen, ett klipp där hon bevisar att hon inte heller har några kunskaper inom ämnet historia:

För mig är det mest obegripliga med den här människan att hon faktiskt fortfarande får vara med på The View, ett program som förvisso sänds dagtid, men som ändå har en viss önskan att anses som en seriös talkshow. I min mening borde Sherri Shepherd istället för att försöka vara seriös och förpesta andra konversationer med sin dynga starta en stand-upturné. Hon borde bara ta en mikrofon och ställa sig framför en publik och prata om hur hon tror att världen är i 30-40 minuter, garanterad skrattfest.

Några namnförslag:

"The world, according to Sherri Shepherd."

"Truth? What truth? I believe..."

"Is the world round? I've never thought about it..."

En god vän till mig frågade mig för ett tag sedan om vilket intryck hon gjorde på mig första gången vi träffades - vilket inte var så längesedan. Jag var vid tillfället något drucken, det hade kanske blivit en Harvey Wallbanger eller två och lite öl på det, så jag svarade helt uppriktigt att hon verkade ha "ett riktigt nymfomannylle".

Hon blev givetvis vred och frågade barskt vad det var i hennes anlete som jag ansåg vara nymfomaniskt och jag svarade att det inte är helt enkelt att svara på alla gånger - snarare att det är en känsla som är svår att definiera och svår att försvara. Min andra kvinnliga bekanta frågade vad hon hade för nylle, och jag svarade lika uppriktigt att hon hade ett äkta "jag betalar mina räkningar i tid"-nylle, vilket i min värld är en bra sak, och alltså en komplimang, men hon blev om möjligt ännu argare än nymfomannyllet.

Så har det pågått de senaste veckorna, och lite för att försvara mig själv tänkte jag posta några ansikten som jag googlat fram och ge mina första intryck till dessa, för att på så sätt illustrera hur processen går till.

Här har vi ett exempel på ett klassiskt "fattar du hur mycket bensin den där bilen drar?"-nylle. Om det hade varit för tio år sedan hade det lika gärna kunnat vara ett "jag spelar bas i ett grundgeband"-nylle, men i en värld utan Kurt Cobain kommer ovanstående nylle alltid att vara associerat med självhävdande, hycklande, besserwisserhippies.

"35 år, plus solskador"-nyllet. Notera de åttadubbla kråkfötterna.

"0,1 - men rikare än dig ändå"-nyllet.

Klassiskt "är jag en man eller en kvinna?"-nyllet. Mycket störande för den som är ovan androgynitet, en barnlek för den som har spenderat mer än två timmar på internet.

Solklart "I fuck on the first date"-nylle.

Allas intryck är självfallet inte de samma för alla människor, men eftersom jag för det mesta har rätt gör alla rätt i att inte driva iväg för lånt från ovan nämnda pekpinnar.