Viktorianskt glasblåseri
Som jag tidigare berättade kring jul så arbetade jag en del under julledigheten. Ehuru det är en hel del lögn och förbannad dikt på den här bloggen är det helt sant att jag bl.a. jobbade på julafton, juldagen och fyra övriga nattpass, plus tre dagar till. Totalt nio pass alltså, och därtill en hel hög med OB-tillägg, vilket gjorde att jag tjänade ganska bra, trots att det inte ens var två veckors jobb, och trots att jag bara är feriearbetare.
Mitt jobb på glasblåseriet består dock inte i att blåsa glas (för det gör maskiner numera), utan att istället kontrollera de flaskor som maskinerna spottar ur sig. Man sitter helt sonika på en stol och tittar på flaskor som far förbi på ett löpande band framför en. Det är inte alltid så lätt som det låter, är det högt tempo kan det vara 2-3 flaskor/sekund som ska kollas, och då gäller det att vara med, men ofta så är det lugnare än så. Detta gör man dessutom bara halva tiden, den andra halvan spenderas med annat kul som pallspikning, pallmärkning, lockvikning och andra verb.
Med andra ord kan man lugnt säga att jag inte hade något emot att arbeta under julhelgen. Skönt jobb, inomhus i en varm lokal mitt i -20-kylan som rådde då, bra betalt osv.
Idag fick jag det lönekuvert som jag väntat på sedan i julas, och jag började med stort iver att riva bort kanterna och ovansidan på pappret efter perforeringen (vilket brevet även instruerade mig på ett synnerligen pedagogiskt och klart vis) och innan jag öppnade pappret tänkte jag för mig själv.
"Hmmm... Undrar just vad man kan ha fått ut efter nio dagar som ferie efter skatt? Jag ställer in mig på femtusen, så blir jag nog positivt överraskad."
Det var dock betyldigt mindre än så. Trots OB-tillägget som motsvarade 13% av bruttolönen återstod det efter skatt och efter avdrag för matinköp i företagets matsal hela 19,59 kr.
Alltså 19 kronor och 59 öre.
Nitton kronor. Och femtionio öre. För nio dagars arbete.
Ett tag kände jag mig som ett barn i viktorianska London som arbetar från morgon till kväll och inte får någonting alls betalt frånsett kanske en bit mat.
"Please, sir - can I have some more?"
Det hela var dock löst efter ett par korta telefonsamtal. Det hade visst blivit något fel i datorsystemet, och mina timmar hade inte registrerats automatiskt av någon anledning. Med andra ord dimper det nog in några tusen till senare i veckan.
Some more, skulle man kunna säga.
Mitt jobb på glasblåseriet består dock inte i att blåsa glas (för det gör maskiner numera), utan att istället kontrollera de flaskor som maskinerna spottar ur sig. Man sitter helt sonika på en stol och tittar på flaskor som far förbi på ett löpande band framför en. Det är inte alltid så lätt som det låter, är det högt tempo kan det vara 2-3 flaskor/sekund som ska kollas, och då gäller det att vara med, men ofta så är det lugnare än så. Detta gör man dessutom bara halva tiden, den andra halvan spenderas med annat kul som pallspikning, pallmärkning, lockvikning och andra verb.
Med andra ord kan man lugnt säga att jag inte hade något emot att arbeta under julhelgen. Skönt jobb, inomhus i en varm lokal mitt i -20-kylan som rådde då, bra betalt osv.
Idag fick jag det lönekuvert som jag väntat på sedan i julas, och jag började med stort iver att riva bort kanterna och ovansidan på pappret efter perforeringen (vilket brevet även instruerade mig på ett synnerligen pedagogiskt och klart vis) och innan jag öppnade pappret tänkte jag för mig själv.
"Hmmm... Undrar just vad man kan ha fått ut efter nio dagar som ferie efter skatt? Jag ställer in mig på femtusen, så blir jag nog positivt överraskad."
Det var dock betyldigt mindre än så. Trots OB-tillägget som motsvarade 13% av bruttolönen återstod det efter skatt och efter avdrag för matinköp i företagets matsal hela 19,59 kr.
Alltså 19 kronor och 59 öre.
Nitton kronor. Och femtionio öre. För nio dagars arbete.
Ett tag kände jag mig som ett barn i viktorianska London som arbetar från morgon till kväll och inte får någonting alls betalt frånsett kanske en bit mat.
"Please, sir - can I have some more?"
Det hela var dock löst efter ett par korta telefonsamtal. Det hade visst blivit något fel i datorsystemet, och mina timmar hade inte registrerats automatiskt av någon anledning. Med andra ord dimper det nog in några tusen till senare i veckan.
Some more, skulle man kunna säga.
Onda mot onda
Jag spelade nyligen spelet Fable III (Lionhead Studios) till Xbox, vilket jag fick i julklapp och var mycket nöjd. Jag har spelat de tidigare spelen i serien, och trots att Peter Molyneux alltid lyckas lova guld och gröna skogar och aldrig riktigt lyckas leverera har jag överlag tyckt om de tidigare spelen.
Fable III har skillnaden mot de tidigare att man inte bara får kontrollen av en karaktär utan mot slutet av spelet även hela landet och man får - efter att ha fått reda på att man är körd eftersom landet ett år efter att man blivit kung/drottning kommer att bli invarderat av en synnerligen makalös fiende.
Under min första genomspelning av Fable III spelade jag som en god karaktär och betedde mig överlag hyfsat mot folket i landet innan jag blev kung, tog inga onda uppdrag, osv. och jag höll även en lång rad löften till mina allierade under tiden som kung. Det tråkiga är att det är väldigt dyrt att vara god i Albion, och när det var dags att mota invasionen var kassan lite tunn. Det hela slutade med att ungefär 4 av landets totalt 6,5 miljoner invånare visst råkade dö i hela historien. Bland andra dog alla kvinnliga horor i mitt horhus, och kvar var endast ett gäng muskulösa män i speedos. Tråkigt, i min mening. Min karaktär var dock väldigt stilig i krona och ängavingar.
Under min andra genomspelning var jag å andra sidan ond rakt igenom, jag stal saker, mördade folk för pengar, köpte upp en massa hus och affärer och tog ut hutlösa hyror och priser, m.m. Folk buade åt mig på gatorna (men fick då smaka stål) och hytte med nävarna åt alla mina beslut som drottning. Jag vände alla mina allierade ryggen, rev barnhemmet för att bygga horhus, dumpade avfall i skogen, tömde en sjö för att bygga om den till gruva, nekade att hjälpa landets stapplande ekonomi, stängde skolan för att öppna fabrik där ungjävlarna kunde arbeta istället, tog ut avgift för att man skulle få skaffa barn - kontra barnbidrag, och slutligen, som pricken över i, tog jag ifrån proletariatets enda flykt, alkoholen. Jag fick ett par hundra tusen för det i spelet, det var visst någon överklasslobbyist som inte gillade det här med alkohol. Min karaktär fick djävulsvingar och horn som stack fram under kronan.
När det för andra gången var dags för invasion hade jag därför betydligt mer i kassan och således dog nästan inga invånare andra gången. Istället lyckades jag besegra slutbossen utan några större problem, och mitt land var, förvisso ganska förändrat och utan sjöar, skolor eller barnhem, i stort ganska levande.
När jag, efter slutstriden var vunnen väntade jag mig en rejäl moralkaka från spelet, men istället visade sig en viss siare och berömde mig för min utilitaristiska inställning till det här med att vara drottning. Jag var en tyrann, och alla hatade mig, förvisso, men folket levde ändå.
Till min stora förvåning visade det sig att jag vid första besöket av en marknad att alla NPCs i spelet nu såg mig som en "vän". De tyckte rätt bra om sin monark ändå, trots att alla var fattiga och smala. Nu hade jag även en hel värld med NPCs att interagera med och ett horhus med kvinnliga horor, istället för som första gången, då det låg lik överallt och det knappt fanns en käft kvar.
Det är en farlig läxa man kan lära sig av Fable III; om man är god och rättvis och håller sina löften går det åt helvete i slutet, men om man är en riktigt ond jävel så slutar det fint ändå.
Tack för den, Peter Molyneux.
Fable III har skillnaden mot de tidigare att man inte bara får kontrollen av en karaktär utan mot slutet av spelet även hela landet och man får - efter att ha fått reda på att man är körd eftersom landet ett år efter att man blivit kung/drottning kommer att bli invarderat av en synnerligen makalös fiende.
Under min första genomspelning av Fable III spelade jag som en god karaktär och betedde mig överlag hyfsat mot folket i landet innan jag blev kung, tog inga onda uppdrag, osv. och jag höll även en lång rad löften till mina allierade under tiden som kung. Det tråkiga är att det är väldigt dyrt att vara god i Albion, och när det var dags att mota invasionen var kassan lite tunn. Det hela slutade med att ungefär 4 av landets totalt 6,5 miljoner invånare visst råkade dö i hela historien. Bland andra dog alla kvinnliga horor i mitt horhus, och kvar var endast ett gäng muskulösa män i speedos. Tråkigt, i min mening. Min karaktär var dock väldigt stilig i krona och ängavingar.
Under min andra genomspelning var jag å andra sidan ond rakt igenom, jag stal saker, mördade folk för pengar, köpte upp en massa hus och affärer och tog ut hutlösa hyror och priser, m.m. Folk buade åt mig på gatorna (men fick då smaka stål) och hytte med nävarna åt alla mina beslut som drottning. Jag vände alla mina allierade ryggen, rev barnhemmet för att bygga horhus, dumpade avfall i skogen, tömde en sjö för att bygga om den till gruva, nekade att hjälpa landets stapplande ekonomi, stängde skolan för att öppna fabrik där ungjävlarna kunde arbeta istället, tog ut avgift för att man skulle få skaffa barn - kontra barnbidrag, och slutligen, som pricken över i, tog jag ifrån proletariatets enda flykt, alkoholen. Jag fick ett par hundra tusen för det i spelet, det var visst någon överklasslobbyist som inte gillade det här med alkohol. Min karaktär fick djävulsvingar och horn som stack fram under kronan.
När det för andra gången var dags för invasion hade jag därför betydligt mer i kassan och således dog nästan inga invånare andra gången. Istället lyckades jag besegra slutbossen utan några större problem, och mitt land var, förvisso ganska förändrat och utan sjöar, skolor eller barnhem, i stort ganska levande.
När jag, efter slutstriden var vunnen väntade jag mig en rejäl moralkaka från spelet, men istället visade sig en viss siare och berömde mig för min utilitaristiska inställning till det här med att vara drottning. Jag var en tyrann, och alla hatade mig, förvisso, men folket levde ändå.
Till min stora förvåning visade det sig att jag vid första besöket av en marknad att alla NPCs i spelet nu såg mig som en "vän". De tyckte rätt bra om sin monark ändå, trots att alla var fattiga och smala. Nu hade jag även en hel värld med NPCs att interagera med och ett horhus med kvinnliga horor, istället för som första gången, då det låg lik överallt och det knappt fanns en käft kvar.
Det är en farlig läxa man kan lära sig av Fable III; om man är god och rättvis och håller sina löften går det åt helvete i slutet, men om man är en riktigt ond jävel så slutar det fint ändå.
Tack för den, Peter Molyneux.
Maud Olofssons betyg
Maud Olofsson (C) uttalade sig i veckan om hur hon och hennes parti anser att elever ska få sätta betyg på sina lärare i skolan, vilket man har kunnat läsa om i bl.a. Svenska Dagbladet:
"– Jag tycker att eleverna ska kunna betygssätta lärarna. Jag har studerat ett sådant system i USA. Där var det alldeles självklart att eleverna hade synpunkter på lärarna.
Det finns många anledningar till varför Maud Olofsson har helt galet fel i det hon säger. För det första är det extremt svårt att sätta rättvisa betyg. Det finns "kvalificerade" lärare som efter i varje fall sju terminer på en lärarhögskola inte klarar av att följa kursplaner och målsättningar ordentligt. Det är därför osäkert om huruvida 15-åringar kommer att klara av detta, eller om de helt enkelt kommer att sätta höga betyg på lärare de tycker om och vice versa.
Maud Olofsson måste också ha missat dels att detta systemet redan har testats i Malmö våren 2009, och lärarna fick då ganska goda betyg men då fick kritik av lärarfacken. Jag vill också minnas att Major Björklund ogillade deet hela, men jag kan inte hitta någon källa för detta just nu.
Det finns dem som framfört kritik även mot systemet i USA, i Dagens Nyheter skrev i dagarna Johannes Åman om hur systemet har fått motsatt effekt - det har inte lett till en högre utbildningsstandard, snarare tvärt om, eftersom kursutvärderingarna är mycket styrande i tjänsttillsättningar, och lärare som ger sina elever mycket att göra (läs: gör sitt jobb) tenderar att få lägre betyg i sina utvärderingar.
I korthet kan man säga att, nu talar jag dock av egen erfarenhet, folk i allmänhet och ungdomar i synnerlighet är dåliga på att veta vad som är bäst för dem. Det är klart att jag inte skulle ha något emot att ha en lärare på högskolan som också extraknäckte som ståuppare, lektionerna hade kanske bjudit till mer skratt. Frågan är dock om jag hade lärt mig mer om jag hade haft en lärare som var sämre på att dela ut uppgifter och på att ställa krav. Troligen inte.
Det faktum att Maud Olofsson vill att elevernas betyg ska ha inverkan på vad en lärare tjänar är också helt sinnessjukt. Undrar just var det slutar? Får man kicken om man kommer sist i årets popularitetstävling?
"Nej, tyvärr Robin, du var visst lite för hård vid dina elever det här året, vi måste nog låta dig gå."
"Vafan snackar du om? Ser du inte att ett helt gäng har lärt sig att tänka själva? De står ju upp på bänkarna och skriker 'oh captain, my captain'!"
"Ja, men du fick underkänt i kursutvärderingen, och det är det som räknas."
Slutligen måste jag kommentera, med lite nöje, att det är härligt att se C gå ifrån sin kärnfråga fullständigt. De verkar har insett att det nog bara är dem som bor på landsbygden som faktiskt bryr sig om landsbygden. Klart att man då måste ta till sig lite nya grepp, men här handlar det verkligen om ett illa genomtänkt höftskott i mörkret.
"– Jag tycker att eleverna ska kunna betygssätta lärarna. Jag har studerat ett sådant system i USA. Där var det alldeles självklart att eleverna hade synpunkter på lärarna.
Det leder i sin tur till att duktiga lärare får högre lön, menar hon."
Det finns många anledningar till varför Maud Olofsson har helt galet fel i det hon säger. För det första är det extremt svårt att sätta rättvisa betyg. Det finns "kvalificerade" lärare som efter i varje fall sju terminer på en lärarhögskola inte klarar av att följa kursplaner och målsättningar ordentligt. Det är därför osäkert om huruvida 15-åringar kommer att klara av detta, eller om de helt enkelt kommer att sätta höga betyg på lärare de tycker om och vice versa.
Maud Olofsson måste också ha missat dels att detta systemet redan har testats i Malmö våren 2009, och lärarna fick då ganska goda betyg men då fick kritik av lärarfacken. Jag vill också minnas att Major Björklund ogillade deet hela, men jag kan inte hitta någon källa för detta just nu.
Det finns dem som framfört kritik även mot systemet i USA, i Dagens Nyheter skrev i dagarna Johannes Åman om hur systemet har fått motsatt effekt - det har inte lett till en högre utbildningsstandard, snarare tvärt om, eftersom kursutvärderingarna är mycket styrande i tjänsttillsättningar, och lärare som ger sina elever mycket att göra (läs: gör sitt jobb) tenderar att få lägre betyg i sina utvärderingar.
I korthet kan man säga att, nu talar jag dock av egen erfarenhet, folk i allmänhet och ungdomar i synnerlighet är dåliga på att veta vad som är bäst för dem. Det är klart att jag inte skulle ha något emot att ha en lärare på högskolan som också extraknäckte som ståuppare, lektionerna hade kanske bjudit till mer skratt. Frågan är dock om jag hade lärt mig mer om jag hade haft en lärare som var sämre på att dela ut uppgifter och på att ställa krav. Troligen inte.
Det faktum att Maud Olofsson vill att elevernas betyg ska ha inverkan på vad en lärare tjänar är också helt sinnessjukt. Undrar just var det slutar? Får man kicken om man kommer sist i årets popularitetstävling?
"Nej, tyvärr Robin, du var visst lite för hård vid dina elever det här året, vi måste nog låta dig gå."
"Vafan snackar du om? Ser du inte att ett helt gäng har lärt sig att tänka själva? De står ju upp på bänkarna och skriker 'oh captain, my captain'!"
"Ja, men du fick underkänt i kursutvärderingen, och det är det som räknas."
Slutligen måste jag kommentera, med lite nöje, att det är härligt att se C gå ifrån sin kärnfråga fullständigt. De verkar har insett att det nog bara är dem som bor på landsbygden som faktiskt bryr sig om landsbygden. Klart att man då måste ta till sig lite nya grepp, men här handlar det verkligen om ett illa genomtänkt höftskott i mörkret.
Cal Thomas - mannen, myten, legenden
Det finns en ganska kontroversiell (i varje fall med svenska mått mätt) politisk kommentator i USA som heter Cal Thomas. Förutom förmågan att inte kunna skilja på för- och efternamn har mannen de senaste åren visat upp en känsla för att säga precis vad man ska säga för att göra människor riktigt förbannade. Därtill ser han ganska så rolig ut, som en potatis, ungefär.
"Not all Muslims from the Middle East and South Asia want to kill us, but those who do blend in with those who don't. Would anyone tolerate a slow-spreading cancer because it wasn't fast-spreading? Probably not. You'd want it removed."
Jag skulle kunna skriva lite om varför ovan citat är helt åt helvete, men Hussein Ibish gör ett ganska bra jobb med att argumentera mot argumentet och Thomas själv i det här klippet på YouTube. Det är från Faux News, så det innehåller en hel del "prata i munnen på varandra" och massvis med argumentum ad homenim från båda sidor (dock mest från Thomas). Titta ändå, klippet är väldigt roligt.
Thomas, som är i princip kristen fundamentalist, hatar dock inte bara muslimer, han hatar även homosexuella:
"God designed norms for behavior that are in our best interests. When we act outside those norms—such as for premarital sex, adultery, or homosexual sex—we cause physical, emotional, and spiritual damage to ourselves and to our wider culture. The unpleasant consequences of divorce and sexually transmitted diseases are not the result of intolerant bigots seeking to denigrate others. They are the result of violating God's standards, which were made for our benefit." [Källa: Wikipedia, jag orkade inte leta fram krönikan som detta publicerades i]
Japp, om vi nu förutsätter att Gud finns och att han är precis så inskränkt, hatisk, homofobisk, rasistisk och långsint som bibeln (särskilt GT) beskriver honom, och om vi även förutsätter att han har skapat en allmängiltig moral för människan att leva efter, så hade ovanstående faktiskt varit lite rationellt. Om vi dock inte argumenterar under premissen att Gud finns, så framstår bara ovanstående citat som extremt gammalmodigt, homofobiskt och inskränkt. Ganska roligt att folk tar honom på allvar och låter honom vara med på Faux News.
"We will get more of what we tolerate. Sexual behavior is an important cultural and moral issue. Mr. Obama won the election with just 52 percent of the popular vote and a margin of 7 percent over Sen. John McCain. This should not be seen as a mandate for him and his administration to make over America in a secular and liberal image. Neither should it be seen as an invitation to give blanket approval to homosexuality, considered by some to be against the best interests of the people who practice it as well as the nations that accept it." [Wikipedia här med]
Att tycka att fel kandidat vann ett val är självfallet ingenting konstigt eller fel - snarare är det både rätt och demokratiskt. Att han däremot har missat att han lever och arbetar i ett land som är grundat med sekularisering som en grundläggande norm är dock oförlåtligt. Även här lyckas han smyga in en känga mot homosexuella också, för att inte bara delvis missa poängen utan fullständigt.
Tack, Cal Thomas, för vad du gör med dina medeltidsåsikter. Tack för att du hatar medmänniskor samtidigt som du predikar "kristna värderingar". Tack för att du alltid ställer upp och är med i Faux News.
Och tack till er som laddar upp skiten på nätet.
"Not all Muslims from the Middle East and South Asia want to kill us, but those who do blend in with those who don't. Would anyone tolerate a slow-spreading cancer because it wasn't fast-spreading? Probably not. You'd want it removed."
Jag skulle kunna skriva lite om varför ovan citat är helt åt helvete, men Hussein Ibish gör ett ganska bra jobb med att argumentera mot argumentet och Thomas själv i det här klippet på YouTube. Det är från Faux News, så det innehåller en hel del "prata i munnen på varandra" och massvis med argumentum ad homenim från båda sidor (dock mest från Thomas). Titta ändå, klippet är väldigt roligt.
Thomas, som är i princip kristen fundamentalist, hatar dock inte bara muslimer, han hatar även homosexuella:
"God designed norms for behavior that are in our best interests. When we act outside those norms—such as for premarital sex, adultery, or homosexual sex—we cause physical, emotional, and spiritual damage to ourselves and to our wider culture. The unpleasant consequences of divorce and sexually transmitted diseases are not the result of intolerant bigots seeking to denigrate others. They are the result of violating God's standards, which were made for our benefit." [Källa: Wikipedia, jag orkade inte leta fram krönikan som detta publicerades i]
Japp, om vi nu förutsätter att Gud finns och att han är precis så inskränkt, hatisk, homofobisk, rasistisk och långsint som bibeln (särskilt GT) beskriver honom, och om vi även förutsätter att han har skapat en allmängiltig moral för människan att leva efter, så hade ovanstående faktiskt varit lite rationellt. Om vi dock inte argumenterar under premissen att Gud finns, så framstår bara ovanstående citat som extremt gammalmodigt, homofobiskt och inskränkt. Ganska roligt att folk tar honom på allvar och låter honom vara med på Faux News.
"We will get more of what we tolerate. Sexual behavior is an important cultural and moral issue. Mr. Obama won the election with just 52 percent of the popular vote and a margin of 7 percent over Sen. John McCain. This should not be seen as a mandate for him and his administration to make over America in a secular and liberal image. Neither should it be seen as an invitation to give blanket approval to homosexuality, considered by some to be against the best interests of the people who practice it as well as the nations that accept it." [Wikipedia här med]
Att tycka att fel kandidat vann ett val är självfallet ingenting konstigt eller fel - snarare är det både rätt och demokratiskt. Att han däremot har missat att han lever och arbetar i ett land som är grundat med sekularisering som en grundläggande norm är dock oförlåtligt. Även här lyckas han smyga in en känga mot homosexuella också, för att inte bara delvis missa poängen utan fullständigt.
Tack, Cal Thomas, för vad du gör med dina medeltidsåsikter. Tack för att du hatar medmänniskor samtidigt som du predikar "kristna värderingar". Tack för att du alltid ställer upp och är med i Faux News.
Och tack till er som laddar upp skiten på nätet.
Subway
Jag måste säga att jag tycker att Subway är ganska bra skit, god mat, snabbt, bra service etc. etc. Mackorna är dock riktigt dyra, om man jämför med exempelvis en skogaholmslimpa och en tub räkost så är det senare alternativet både billigare och mer mättande. Dock är Subwaymackorna mycket godare, varför jag brukar unna mig själv en sådan varje gång jag varit duktig och inte sagt något pinsamt på ett par dagar. Vanligen händer detta ett par gånger i månaden, om ens det.
Senast jag var där var det redan en hel hög med folk före mig i kön, vilket är ganska ovanligt för Subway - deras hutlösa priser beror nog på att restaurangen är ganska impopulär. Det var dock lunchtid och Subwaypersonalen slet som hundar för att göra allsortens mackor åt folket i kön, så även om jag var sist var jag säker på att jag snart skulle få beställa.
Jag brukar äta Spicy Italian, dels för att den är godast och dels för att namnet låter lite som en gladporrfilm, vilket ju är lite roligt.
<3
Strax framför mig stog dock en kund som uppenbarligen aldrig satt sin fot inne på Subway tidigare. Ni som brukar äta där vet sorten - de kan inte vilka sorters bröd som finns, de har ingen aning om vad skillnaderna är på de olika mackorna, de vet inte hur de olika dressingarna smakar, de vet inte namnet på alla grönsaker - de kallar saltgurka för bostongurka osv. osv.
Efter att ha väntat tålmodigt i en hel evighet var det äntligen min tur, efter att kretinet framför mig fått sin skinkmacka på vitt bröd med alla grönsaker.
- Hej, jagvillhaenspicyitalian, påparmesanbröd, medostochvarmskadenvara, allagrönsakerutomtomatochsaltgurka, vitlöksdressingsaltochpepparbrasåtack!
- Vi har tyvärr inget parmesanbröd kvar...
Det kan tyckas småsint av mig att bli sur för en sådan sak, men eftersom jag bara unnar mig Subway när jag tycker att jag förtjänat det (eller inte orkar steka falukorv) så är det oftast vid speciella tillfällen som jag äter mackorna. Det ter mig ganska osannolikt att en av brödsorterna skulle ta slut mitt på dagen om inte Subway har extra få sådana limpor på lager bara för att jävlas.
FTFY, Subway.
Senast jag var där var det redan en hel hög med folk före mig i kön, vilket är ganska ovanligt för Subway - deras hutlösa priser beror nog på att restaurangen är ganska impopulär. Det var dock lunchtid och Subwaypersonalen slet som hundar för att göra allsortens mackor åt folket i kön, så även om jag var sist var jag säker på att jag snart skulle få beställa.
Jag brukar äta Spicy Italian, dels för att den är godast och dels för att namnet låter lite som en gladporrfilm, vilket ju är lite roligt.
<3
Strax framför mig stog dock en kund som uppenbarligen aldrig satt sin fot inne på Subway tidigare. Ni som brukar äta där vet sorten - de kan inte vilka sorters bröd som finns, de har ingen aning om vad skillnaderna är på de olika mackorna, de vet inte hur de olika dressingarna smakar, de vet inte namnet på alla grönsaker - de kallar saltgurka för bostongurka osv. osv.
Efter att ha väntat tålmodigt i en hel evighet var det äntligen min tur, efter att kretinet framför mig fått sin skinkmacka på vitt bröd med alla grönsaker.
- Hej, jagvillhaenspicyitalian, påparmesanbröd, medostochvarmskadenvara, allagrönsakerutomtomatochsaltgurka, vitlöksdressingsaltochpepparbrasåtack!
- Vi har tyvärr inget parmesanbröd kvar...
Det kan tyckas småsint av mig att bli sur för en sådan sak, men eftersom jag bara unnar mig Subway när jag tycker att jag förtjänat det (eller inte orkar steka falukorv) så är det oftast vid speciella tillfällen som jag äter mackorna. Det ter mig ganska osannolikt att en av brödsorterna skulle ta slut mitt på dagen om inte Subway har extra få sådana limpor på lager bara för att jävlas.
FTFY, Subway.
