Baklängesfilm

Vilken film du någonsin sett och tyckt varit bra som helst blir genast mycket bättre om man ser den baklänges. Se nedan för exempel.



Jaws, eller Hajen som den heter på svenska, handlar nu om en haj som kräks upp människor tills de öppnar en strand.




The Shawshank Redemption, eller Nyckeln till Frihet, handlar nu om att Tim Robbins så gärna vill sitta i fängelse att han är beredd på att göra allt för att bryta sig in, till och med krypa genom ett rör med bajs. (Intressant notis: The Shawshank Redemption gick nyligen om The Godfather på förstaplatsen på imdb.com, troligen tack vare den här tekniken. Folk ser om filmen igen helt enkelt.)



Big Guns (pornografisk film med bara män) handlar nu om att man dammsuger sperma från en mans ansikte med en erigerad penis. I slutet blir alla cowboys.




Och Memento, slutligen, blir både logisk, kronologisk och lätt att titta på.


Är vi olika?

Så i söndags röstades Sverigedemokraterna in i riksdagen, som vågmästarparti. Det ter sig för mig märkligt hur ett parti med så grovt odemokratisk värdegrund ens kan få såpass många röster, men än en gång, folk är idioter. Det gör mig ännu mer vred när folk försöker försvara partiet i fråga, genom att åberopa min okunskap med klara och bra argument såsom "De är inte rasister... längre...", "Du har bara inte läst deras partiprogram!" och andra lika värdelösa retoriska grepp.

Här skulle jag kunna skriva en låg utläggning om terminologi i sammanhanget, men för argumentets skull säger vi att "rasism" = "att hysa fördomar mot folk baserat på deras ras, alternativt att se sin egen ras som högre än andra". Ordet ras är i sig inte något jag gillar att använda, etnicitet är mycket mer allmängiltligt (då det kan gälla saker såsom religion, nationalitet osv.) men etnicitism ligger inte lika bra på tangentbordet.

Om vi därmed applicerar ovan nämnda definition på rasism (eller etnicitism) på följande citat:

"Om man tror på islam och följer islam fullt ut - då kan man inte vara svensk."

Kent Ekeroth, en av SDs riksdagsledamöter, sa detta på valnatten till bl.a. en reporter för Aftonbladet. Det är tydligt att Ekeroth applicerar värdeingar på människor utifrån deras religion (och i det här fallet dessutom en hel världsreligion med en bra bit över en miljard anhängare). Han gör sig med andra ord skyldig till rasism enligt den tidigare delen av definitionen ovan. Resten av partiet tenderar att följa i liknande banor, med slagord som "Motverka islamiseringen!" o. dyl.


Någon i SD har bevisligen fuskat sig genom Databild på gymnasiet.

Så kan alla som röstade på SD sluta hoppa på oss som inte gjorde det med sina helt värdelösa argument som "Du är inte påläst", jag har ovan stått för min egen bevisbörda.

En positiv sak, för varje medalj har ju en framsida också, med hela skiten är att den verkligen har visat hur mycket folk är beredda att skrika och vandra om en av deras fundamentala värderingar ("Alla är lika mycket värda") hotas. Redan dagen efter lyckades en 17-åring skrapa ihop inte mindre än 10 000 personer som vandrade i Stockholm mot Sverigedemokraterna.



Loggan ovan tillhör Aftonbladets "Vi gillar olika"-kampanj, som i skrivandes stund har nästan 400 000 supportrar. Flera lokala manifestationer har setts även i dessa sydliga breddgrader, och jag noterade när jag gick hem för en stund sen att en liknande protest tagit plats på Hoppets Torg i Jönköping. Kvar på plats fanns en större skara människor i högstadie- och gymnasieåldern.

Och här kommer det ironiska. De såg likadana ut allihopa.


Fyra helt vanliga svenska ungdomar som gör sitt bästa på att vara så unika som möjligt.

Premiären!

Först en liten notis om varför jag är så trög med att uppdatera: Jag håller i detta nu på att skriva en uppgift i min engelskakurs. Jag var inte på lektionen som vi fick uppgiften på tack vare insparken men enligt utsago var instruktionerna i princip "skriv 500 ord om något kul". Det kan vara bland det svåraste jag har gjort på högskolan, alla kategorier. Varför? Jo, för att det är extremt svårt att vara rolig på kommando. Det är som när någon ber en berätta en vits. Antingen kommer man inte på något alls, eller bara något extremt olämpligt eller okänsligt. Samma sak gäller här - jag publicerar ingenting jag tycker är tråkigt bara för att krysta fram något att publicera. Så det så. Dessutom har det varit inspark och jag har varit full. Typ jämt.

Dåså, dagens ämne - rampfeber inför premiären eller "att bli av med oskulden".



Alla har vi varit där, den där mytomspunna tiden innan man "blivit man på riktigt". Problemet är att i avgörandets stund, i stridens hetta, blir det nog aldrig riktigt som någon har tänkt sig. Någonting oförutsett sker och det kanske blir pinsamt och jobbigt och sådär. Varför då? Vad är det med det hela som gör att det är så jobbigt?

Av ett enkelt skäl: helt olika åskådningar när det gäller hur hela akten ska gå till. Killar får sin uppfostran via porrfilmer på TV1000 och någon porrtidning man hittat i skogen. Tjejer får sin uppfostran via "filmer" med Hugh Grant och Julia Roberts. Båda scenarion är lika overkliga och man möts någonstans på mitten vilket leder till besvikelse för båda, pinsamhet, och livets längsta 45 sekunder (som senare kommer att benämnas som allt mellan 20 minuter och två timmar).

I korthet, så lovar jag (och alla killar med mig) att vi slutar titta på porr och försöka emulera det om ni slutar titta på romantiska komedier, så kan alla sluta försöka leva upp till ideal som är helt omöjliga (Hugh Grant kontra Jenna Jameson).

Som om det någonsin skulle hända.

RSS 2.0