Rated R

Jag har flera gånger tidigare behandlat ämnet homeopati och dess följeslagare här på bloggen, och även om jag till del kan sympatisera med de som faktiskt går till homeopater (det handlar möjligen för det mesta om ganska desperata människor, snarare än dumma människor är jag rädd) har jag aldrig riktigt förstått varesig de som köper homeopatiska preparat, eller de som gör dem.

Webcomicen Saturday Morning Breakfast Cereal, som för övrigt är en alldeles utmärkt webcomic och en av mina favoriter, behandlade nyligen ämnet i en serie:

Ahaaaaaaaa...

Serien finns att läsa här, och jag kan varmt rekommendera den. Jag är personligen för lågutbildad för att förstå de mer esoteriska matteskämten, men jag hänger med, och skrattar, för det mesta. 

Det finns en liten, liten amerikansk man vid namn Lee Doren. Han har bland annat en egen, fräsig, hemsida, och en YouTubekanal som han arrogant nog kallar "HowtheWorldWorks", där han pratar om hur han tycker att samhället, och speciellt den ekonomiska sidan av detsamma, borde fungera och varför "kommunismen" som finns i USA nu inte fungerar.

Lee Doren, en man som har sett Wall Street ett par gånger för mycket.

Nedan följer ett exempel på Lee Dorens dravel, notera dels hans proffsiga intro.

Lee Doren är även medlem av tankesmedjan Competitive Enterprise Institute som står för att staten ska ha så lite att göra med den öppna marknaden som möjligt, och krafter såsom kreativitet, entreprenörsanda och hårt arbete ska istället göra att ekonomin blomstrar.

Tanken är god och lite fin, om nu inte krisen 2008 hade totalt motbevisat precis allt som institutet står för; om företag ska tillåtas blomstra i en fri marknad måste de också tillåtas duka under i samma marknad om de inte går runt, bailouts från staten motverkar hela grundtanken med systemet - den darwinistiska "starkaste överlever"-applikationen på ekonomi (se AIG och Chrystler).

Det är vanligt att man stöter på denna, vad jag själv kallar, rättvisekapitalism även på mikronivå, när det gäller privatekonomi; långt mer korkade människor än Lee Doren tycks veta bättre än staten i frågor som rör privata ekonomiska frågor, och HowtheWorldWorks kommentarsfält är ofta fulla av kommentarer som förespråkar den amerikanska drömmen, att alla som vill kan arbeta sig till rikedom, och således att alla som är rika idag har förtjänat det genom hårt arbete.

Det senare är obönhörligen en grov lögn, det finns förvisso massvis med personer som genom innovationer och hårt arbete har blivit rika, men det finns även många som har blivit rika på andras arbete. Det tidigare är en ideologisk och romantiserande dröm, en fantasi som målas upp av folk som stödjer kapitalism och den fria marknaden. Självklart hade tävlingsinstinkt och hårt arbete varit goda grunder för att sköta ekonomin på privatnivå om det nu var så att alla hade precis samma möjligheter från början, och om världen vore helt rättvis.

Det är den inte. Allt faller därmed på sin orimlighet, och det blir lustigt ironiskt när rättvisekapitalisterna förespråkar ett system som i grund och botten är orättvist.

Efter att ha nästan uttjänt min gamla Sony Ericsson C902 med tillhörande fattig-student-har-inte-råd-att-få-för-höga-telefonräkningar-kontantkort, efter att ha tappat den i marken otaliga gånger, efter att ha slarvat bort den på finlandsfärjan men fått tillbaka den i ett tårfyllt återseende endast förstärkt av bakfyllan, från receptionen, tack vare en hjälte som lämnade in den, efter att ha skrivit så många SMS så att nummerplattan höll på att lossna och jag fick superlimma fast den igen (vilket ledde till att "lås upp"-knappen fungerade sådär ett tag) - efter allt det, var det dags för min telefon att gå i pension.

Jag valde efter lite velande en iPhone 4S med mitt abonnemang, och jag ångrar inte det valet alls, trots att vissa har rynkat på näsan efter att jag sanningsenligt svart på frågorna "Ooh, har du en ny mobil? Vad är det för sort?" Jag har blivit frälst. Jag kommer aldrig att kunna gå tillbaka till att faktiskt trycka på knappar för att författa SMS.

Med smartphones, till skillnad från dumbphones, kommer även fenomenet appar, och i dessa har jag kastat mig ner handlöst och blivit helt ägd och förnedrad i såväl Rumble som WordFeud. Men det är ok, jag är ny.

En annan reflektion jag gjorde i just WordFeud var att appen ibland pausar sig själv och stolt basunerar, över hela skärmen, "Tired of ads? Upgrade to the full version now, and get rid of them!" eller något liknande, och sen låter telefonen mig antingen betala 22 kr för att bli av med meddelandet, eller bara trycka bort det.

Jag hade kunnat förstå det hela om det nu faktiskt var en annons i rutan, men det är det inte, det är bara den texten. Rumble har annonser lite här och var i gratisversionen, så det är ok. WordFeud försöker irritera mig tills dess att jag betalar. Den försöker få mig att bli provocerad och arg nog och därför ge mig.

WordFeud är en terrorist. I smyg.

P.S. Om man går ifrån ämnet "Saker jag gillar förutom Red Hot Chili Peppers" och istället fokuserar på Red Hot Chili Peppers: ungefär en vecka efter att jag skaffade mig en smartphone och därmed Spotify Premium släpptes alla Red Hot Chili Peppers studioalbum på just Spotify. Coincidence? I think not! Livskvalité +9001.

Idag står att läsa på Jnytt om hur Hälso- och sjukvårdsutskottet i Landstinget i Jönköping nu har öppnat upp för att samarbeta med alternativmedicinare. Bland annat ska man snart åka på studiebesök till Vidarkliniken i Järna, som drivs på antroposofisk grund. Här är artikeln.

Urban Blomberg (M), ordförande för Hälso- och sjukvårdsutskottet, tillsammans med två nickedockor. Bild från Jnytt.

Jag har tidigare skrivit om alternativmedicin, specifikt homeopati vilket kan vara den allra dummaste formen av alternativmedicin, eftersom den grundar sig på total pseudovetenskap. Antrosopofin är förvisso större än bara homeopati, men man använder sig av homeopatiska preparat när man behandlar åkommor inom alternativmedicinen, tillsammans med annat mer eller mindre empiriskt motbevisade metoder, såsom massage, samtalsterapi eller örtbad. Det centrala i antropoposofosifin är det "andliga", och faktum är att medicinen bara är en del av hela den filosofiska grenen. Det är dock just medicineringen jag är mest upprörd över.

Rudolf Steiner (1861 - 1925), grundare av antropoblabla och en av skaparna till dess medicinska gren.

För de som inte orkar läsa hela mitt förra inlägg; definitionen av "alternativmedicin" är att den antingen inte har bevisats fungera, eller har bevisats att inte fungera. Alternativmedicin som har en empiriskt bevisad positiv effekt kallas kort och gott för "medicin". Det allra mest upprörande är att många alternativmedicinare skor sig på desperata och sjuka individer som kanske redan har behandlats av traditionell medicin (av den typen som bevisats fungera), men ibland inte. Det är genuin mänsklig ondska det handlar om, total avsaknad av empati och sympati för sin medmänniska, om man så enkelt kan lura sjuka människor på pengar.

Jag blir dock rosenrasande, och förtvivlad på samma gång, när dessa New Age-hippies, humbughäxdoktorer och kvacksalvare dels får stöd från etablissemanget, och dels nu får bekräftelse från landstinget i Jönköping. Nej, jag känner mig helt mållös.

Skål, Urban Blomberg!

Det har varit väldigt tyst på sistone här på bloggen. Anledingen till det är förolämpande enkel; jag har de senaste månaderna haft en ganska behaglig tillvaro och har i allmänhet inte varit vidare arg på någonting, och därför inte heller varit direkt inspirerad att gnälla. Förra veckan kom dock ett utspel genom media som till del gjorde mig förbannad, och till del förvirrad.

Jag måste dock börja med att säga att jag är rätt så ny på Kulturhuset, jag är bara medlem i ett par föreningar som huserar där, och jag har därför fått en hel del av följande fakta återberättat för mig, dock av starka källor, såsom styrelsemedlemmar i Kulturhuset. Därmed är det inte sagt att jag har full insyn i processen, eventuella faktafel står jag alltså för själv. Jag vill även påpeka att jag uttalar mig endast som privatperson, inte under några omständigheter som representant från varesig föreningen GoB syd eller föreningen Bolta Apan.

Mats Green (M) och Anna Mårtensson (FP) berättade i tisdags förra veckan i en presskonferens att man har beslutat att lägga ner all verksamhet på Kulturhuset i Jönköping, utan att ha andats så mycket som en enda stavelse om detta till kulturnämnden, kommunstyrelsen eller föreningarna som för närvarande finns på Kulturhuset. Jnytt plockade genast upp storyn och därefter följde en hel våg av kommentarer både för och emot Kulturhuset, dess föreningar och intressenter, och särskilt just en verksamhet som jag kommer till senare.

Det har kastats runt en del siffror till höger och vänster, först handlade det om tre miljoner kronor, som tydligen Kulturhuset tar emot i bidrag från kommunen varje år. Sedan rapporterades det en inte helt obetydligt mindre siffra, strax över 2,1 miljoner. När man gräver lite djupare i frågan finner man dock snabbt att den allra största delen av den här summan utgörs av årlig lokalhyra, och eftersom kommunen äger lokalerna går det mesta av dessa pengar alltså tillbaka till kommunen direkt. Kvar blir, enligt Johannes Werner, ordförande för föreningen Kulturhuset, ungefär 160 000 kronor, alltså en bråkdel av den summa som många opponenter till Kulturhuset har gapat om. Att betänka är även, precis som Johannes Werner säger i artikeln, det faktum att det anordnas extremt mycket aktiviteter på Kulturhuset, trots att dessa marknadsförs ganska dåligt. 420 000 aktivitetstimmar till en totalkostnad av 160 000 kronor, alltså strax under 40 öre per aktivitetstimme. Jag har svårt att tro att de "kulturentreprenörer" som Mats Green talar om skulle kunna matcha det priset.

En av aktörerna som för närvarande finns på Kulturhuset, Nyfiket, har kritiserats hårt i kommentarerna från privatpersoner för att vara av bristande kvalitet när det gäller service, om man jämför med andra fik i Jönköping. Sant är att de som arbetar på Nyfiket inte är professionella, de utgörs av idéella arbetare som ställer upp och arbetar där på sin fritid för att fiket ska kunna finnas där. Hade Nyfiket funnits på en mer optimal plats, med mer genomströmning av människor, hade man kanske kunnat omsätta mer pengar och anställa folk för att sköta allt, men som det ser ut nu finns det inte någon plats för det i budgeten.

En annan aktör som troligen är den viktigaste gällande hela frågan, är det så kallade BokCafét, vilket är en butik som har en lokal på Kulturhuset, och i den butiken säljs böcker, tidsskrifter och andra produkter med budskap som på ett ljumnt sätt kan beskrivas som "revolutionära" eller "socialistiska" och mer cyniskt som "våldsförhärligande". Det är faktum att BokCafét säljer material som kan uppfattas som propaganda, våldsförhärligande eller till och med stötande för vissa. Det faktum att man står, ideologiskt, på andra sidan om spektrumet sett från Mats Greens håll är egentligen ovidkommande i frågan. Odemokratiskt, enligt kritikerna, bland andra Mats Green själv. Det är här skon klämmer egentligen, och många kommentarer från båda sidor menar att hela utspelet egentligen är ett sätt att bli kvitt denna verksamhet.

Vad jag däremot inte kan förstå är hur Mats Green och hans vapendragare Anna Mårtensson kan påkalla ordet "demokrati" och kritisera hela Kulturhuset, och sparka ut alla föreningar samtidigt som man i sitt beslut kör över såväl medlemmar, som föreningar, som kulturnämnden, som kommunstyrelsen. Att man sedan i samma andetag menar att Kulturhuset som organisation ska bedriva kultur i den riktningen som kommunen vill, som om Mats Green och hans hantlangare har beslutanderätt över vad som är "kultur" eller inte, är för mig helt obegripligt. Det finns en viss risk för att det existerar en diskrepans mellan vad Mats Green egentligen sa och vad Jnytt skrev, men det känns som om han isåfall vid det här laget borde ha uppmärksammat det och fått det hela tillrättat. Därmed handlar det om synnerligen korkad hyckleri från Mats Greens och Anna Mårtenssons sida.

Mats Green, en jävligt demokratisk politiker.

Den demokratiska processen har misslyckats till del här. Jag kan inte säga att jag fruktar för "mina" föreningars framtid, varken GoB syd eller Bolta Apan har några kopplingar till BokCafét och det är i nuläget inte ens säkert exakt hur eller när föreningarna ska "fasas ut". Vad som dock oroar mig är att Mats Green och Anna Mårtensson vill styra vad kultur är, många av verksamheterna på Kulturhuset idag hade förmodligen inte klarat sig utan idéella eldsjälar, de drivs och nyttjas av fattiga ungdomar som kanske inte skulle kunna konkurrera med "Kulturentreprenörer" (vad nu det betyder).

Mats Green och Anna Mårtensson vill ha fri kultur, men bara för de som har råd.

Så, till deras ära har jag idag infört en ny kategori på bloggen: "saker som gör att jag dricker". Mats Green och Anna Mårtensson, och Jnytt med tillhörande jävligt upplysta kommenterare, ni gör alla, tillsammans med resten av alla hycklande politiker, att jag bara vill fly långt bort. Grattis till er!

Intressanta länkar:

Alla föreningar i Kulturhuset kastas ut, Jnytt

Starka reaktioner på Kulturhuset, Jnytt

En komplett våldtäkt på demokratin, Jnytt

Ett inlägg om det hela, signerat Anna Mårtensson själv

Dagens tips: För extra kul, läs kommentarerna till ovanstående artiklar, där publiceras såväl halmgubbeargument, faktafel och direkta lögner på ganska dålig svenska! Fantastiskt rolig läsning, åtminstone om man är lite insatt i Kulturhuset och dess verksamhet.