Rated R

Av framförallt två skäl brukar jag ganska sällan visa mig bland folk i byxor som inte når ända ner till skorna; 1) jag är av alldeles för finsk börd för att ha något som kan likställas med hudpigment och 2) jag är lite för alvisk (läs: omanlig) för att beblanda mig med kroppshår. Allt som allt liknar mina ben mest skalade fiskpinnar, varför jag väljer att allt som oftast att inte visa upp dessa.

Fiskpinnar, eller mina ben i legwarmers? You decide!

Den senaste veckan har det emellertid varit för varmt för att jag skulle kunna hålla mig vid föråldrade normer och regler, så jag drog på mig samma shorts som jag hade förra året vid den här tiden, eftersom jag inte kunde få på mig några jeans med ena benet i gips (en helt annan historia involverande en båt och en del alkohol). Genast börjar då kommentarer om hur stora mina vader är, enligt en ganska lång rad manliga medmänniskor. Det kan kanske tyckas lite meterosexuellt att kommentera varandras utseende, men vi är öppensinnade nog på högskolan att tolerera sådant beteende.

Jag tog såklart det hela för listig ironi från de andra, har man ett såpass nischat utseende som undertecknad lär man sig snabbt att ta alla kommentarer om den egna personen med en nypa salt. När jag något närmre inspekterade benen hos mina kamrater upptäckte jag dock att i princip alla hade smalare vader än mig. Detta hade jag en vanlig dag tillskrivit bristfällig självbild eller något barndomstrauma, men just idag drog jag istället slutsatsen att alla andra män jag umgås med helt enkelt har värsta kycklingbenen, medan det endast är jag som har normala (läs: manliga) vader.

Där fick ni, era djävlar!

Klas Almroth eller kyckling? You decide!