Kar-a-o-ke

Jag är ingen sångare. Jag borde inte sjunga inför folk. Jag sjunger i duschen ibland, säkerligen till mina grannars förtret, men det är allt. Trots det är det, när man druckit ett par porter till maten, svårt att hålla sig ifrån mikrofonen när det bjuds till karaoke.


Jag och Samuel. Helt nyktra, engagerade och förbluffande bra på att sjunga. Inte.

Det tråkiga med karaoke är att det egentligen bara finns två vägar till framgång - antingen så är det så bra att det blir bra eller så dåligt att det blir kul. Samuel och min prestation på karaoken i fredags föll någonstans mittemellan bra och dåligt, och vår ritualslakt av Red Hot Chili Peppers Californication mottogs därför ganska ljumt av publiken.

Å andra sidan hade jag nog varit lika sur om någon annan vanärat den låten på samma sätt som vi gjorde.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0