Rated R

Det är inte helt sällan som folk i min omgivning kritiserar mitt sätt att använda vissa hemsidor på, såsom Wikipedia och YouTube. Många andra kanske loggar in på YouTube för att söka efter ett klipp de har hört talas om, eller så är det någon annan som har skickat en länk till dem. I samma anda loggar de in på Wikipedia för att ta reda på något specifikt (läs: fuska i skolan), söker rätt på en lämplig artikel och lämnar sedan sidan.

Andra, som undertecknad, fungerar inte på samma sätt. Jag kan spendera timmar på YouTube eller Wikipedia med att bara titta på "Related Clips" eller klicka på länkar i långa kedjor. Jag är inte ensam i mitt missbruk, xkcd illustrerade för några år sedan det hela på ett lämpligt sätt:

"The Problem with Wikipedia"

Ibland finns det dock stora fördelar med att vara så OCD:ig, man snubblar nämligen ibland över guldklimpar som ligger och skräpar. Igår kväll ramlde jag på ett klipp där den brittiske komikern Jimmy Carr där han deltog i ett brittiskt TV-program vid namn TV Heaven, Telly Hell, som i princip går ut på att värden Sean Lock bjuder in en massa kända gäster som får sitta och hissa/dissa det bästa/sämsta på TV. Jimmy Carrs exempel på vad han tycker om på TV var ett program som för ett par år sedan gick på VH1, och det hette Flavour of Love.

Flavour of Love är ungefär som The Bachelor, men huvudpersonen i alla tre (!) säsonger av Flavour of Love är Flavour Flav, rappare och medlem av bandet Public Enemy. Flavour Flav är av den typen av människor som har valt att prata utan att på något sätt använda några konsonantljud, kanske för att han är rappare och därför är van vid att prata snabbt, kanske för att han har brukat rätt jävla mycket crack i sina dagar.

I vilket fall som helst, programmet består av en massa mer eller mindre konstlat drama, uppbrutet av scener där Flavour Flav står mot en steril bakgrund och leker berättare, iförd (jag skojar inte) en jättestor klocka runt halsen - hans signum, fler guldringar än någon någosin skulle behöva och en jättestor guldfärgad vikingahjälm med tillhörande horn.

Det är självfallet inte konstigt att det blir en massa drama om man samlar 20 divor och låter dem tävla om samma kille, det är snarare konstigt att de inte bråkar mycket mer. Faktum är att seriens första fysiska slagsmål äger rum inte mer än tio minuter in i första avsnittet, och strax därefter bajsar någon på vardagsrumsgolvet (!).

Vad som dock är mer förvånande är att Flavour Flav orkade med hela tre säsonger av skiten, han är ändå över 50, och har somsagt missbrukat en hel del. Den största ironin kommer dock från det faktum att ingen av säsongsvinnarna fick sin "dröm"man tillslut, Flavour Flav valde istället att fria till mamman till sitt sjunde (!) oäkta barn i sista avsnittet av tredje säsongen. Så Flavour Flav går genom inte färre än 65 kvinnor på tre år, hånglar/ligger med hela bunten innan han bara skiter i allihop och går tillbaka till sitt ex!

Den största spottloskan mot världen är dock att programmet lyckades väldigt bra - det är ett av VH1 största program någonsin och var under sin tid på TV det näst mest populära icke-sportsrelaterade kabel-TV-program, vilket kan låta som en ironiskt liten prestation, men i ett land med 305 miljoner innevånare där många av dem har kabel-TV är det en sannslöst stor tittarbas.

Jag refererar till mitt inlägg om Kissie och bajskastning som förklaring till detta.

"BITCHES!"