Rated R - Premiären!

Först en liten notis om varför jag är så trög med att uppdatera: Jag håller i detta nu på att skriva en uppgift i min engelskakurs. Jag var inte på lektionen som vi fick uppgiften på tack vare insparken men enligt utsago var instruktionerna i princip "skriv 500 ord om något kul". Det kan vara bland det svåraste jag har gjort på högskolan, alla kategorier. Varför? Jo, för att det är extremt svårt att vara rolig på kommando. Det är som när någon ber en berätta en vits. Antingen kommer man inte på något alls, eller bara något extremt olämpligt eller okänsligt. Samma sak gäller här - jag publicerar ingenting jag tycker är tråkigt bara för att krysta fram något att publicera. Så det så. Dessutom har det varit inspark och jag har varit full. Typ jämt.

Dåså, dagens ämne - rampfeber inför premiären eller "att bli av med oskulden".

Alla har vi varit där, den där mytomspunna tiden innan man "blivit man på riktigt". Problemet är att i avgörandets stund, i stridens hetta, blir det nog aldrig riktigt som någon har tänkt sig. Någonting oförutsett sker och det kanske blir pinsamt och jobbigt och sådär. Varför då? Vad är det med det hela som gör att det är så jobbigt?

Av ett enkelt skäl: helt olika åskådningar när det gäller hur hela akten ska gå till. Killar får sin uppfostran via porrfilmer på TV1000 och någon porrtidning man hittat i skogen. Tjejer får sin uppfostran via "filmer" med Hugh Grant och Julia Roberts. Båda scenarion är lika overkliga och man möts någonstans på mitten vilket leder till besvikelse för båda, pinsamhet, och livets längsta 45 sekunder (som senare kommer att benämnas som allt mellan 20 minuter och två timmar).

I korthet, så lovar jag (och alla killar med mig) att vi slutar titta på porr och försöka emulera det om ni slutar titta på romantiska komedier, så kan alla sluta försöka leva upp till ideal som är helt omöjliga (Hugh Grant kontra Jenna Jameson).

Som om det någonsin skulle hända.