Rated R

Igår gjode jag min sista dag på jobbet. Eftersom det just var sista dagen och det serverades schnitzel tänkte jag unna mig lunch i matsalen istället för mackor i rastrummet. Väl där märker jag snabbt att ett gäng tjänstemän och -kvinnor sitter vid bordet bredvid mig och talar om alldagliga, tråkiga, tomma saker - vädret och liknande.

Jag försöker att inte lyssna särskilt noga, men snart blir det mörkt och jag vaknar med ansiktet i potatisen efter att ha svimmat av tristess. Tjänstefolket (höhö) verkar inte ha tagit något notis till detta utan fortstter försöka döda mig med tråkiga, tråkiga anekdoter och helgplaner.

Efter en stund fick jag ett SMS, och eftersom jag alltid har min mobil på högsta volym så fullkomligen ekar min SMS-signal genom matsalen. Josefin Johansson (känd från bl.a. Pang Prego och Morgonpasset Sommar i P3) skriker "KUKEN!" och en obekväm tystnad följer. Tjänstefolket skruvar lite på sig men återgår snart till deras bedövande, sinnessjukt tråkiga samtal.

Som hämnd svarar jag på SMS:et med en fråga, utan att stänga av ljudet och Josefin Johanssons "KUKEN!" hörs ännu en gång. Den här gången vänder sig en av tjänstekvinnorna om och säger barskt - "Ursäkta, skulle du kunna stänga av den där?"

"Ja, men jag vill inte..."

"Men den där signalen kan väcka anstöt."

"Och?"

"Och vi försöker prata här..."

De tänkte med andra ord fortsätta med sitt samtal ända tills det blir min bane! Jag svarade inte, utan mass-SMS:ade alla i min lista med "Har du hört vad som har hänt?"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"Nämen vaf-" säger en av tjänstemännen och ställer sig upp, redo att ge mig en omgång stryk eller kanske krossa min telefon. Snabbt som ögat skriver jag "Jag tänker på dig hela tiden..." och skickar till alla killar i min telefonlista.

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

Nu var måttet rågat, och samtliga av tjänstefolket reste sig för att döda mig. Jag reste mig också till motangrepp, samtidigt som jag, vigt lik en katt, skrev "Jag tror att jag har fått något, du borde kanske testa dig..." och skickade det än en gång till alla i telefonlistan. Sen körde jag ner telefonen i halsen på den tjänstekvinnan som först snäste åt mig.

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

"KUKEN!"

...

Eller så kanske jag bara ignorerade deras samtal, åt min mat och sedan gick därifrån, som en rationell person.