Sankt Valentin, och hans jävla dag

Utan att går närmre in på det/de helgon som namngivit den amerikanska upplagan av dagen vi delar idag kan jag inte låta bli att småle lite åt hur nervösa singlar har valt att spendera den här dagen. Som icke-singel, men med flickvän som numera vistas utanför rikes gränser (läs: i Skåne), fick jag nöjet att spendera dagen som under-coverspion bland nervösa singlar som vaknade imorse med en förhoppning på att få ta med en flicka på dejt, bjussa på lite billiga hamburgare från McDonald's och avsluta dagen med ett gammalt hederligt handjobb i ett pojkrum någonstans på Bymarken. Ack, att få vara 19 igen och insupa ung kärlek, hur man kan sakna det ibland.



På riktigt så valde jag att faktiskt hämta mat på just McDonald's, dels för att jag inte orkade laga något, och dels för att det satte en lagom patetisk prägel på hela min tillvaro just idag - vilket jag gladde mig åt lagom självironiskt på väg till "restaurangen". Väl där blev jag först hånad över min ensamma uppsyn av en femtonåring som hade tagit med sig sin tjej till stans kanske största stolpskott just ikväll, och därefter fick jag nöjet att observera en annan tonåring som bevisligen laddade inför sin dejt på McDonald's genom att spegla sig i aluminiumfinishen på väggen brevid kassorna och rätta till kepsen oproportionerligt många gånger.

"Fine..." tänkte jag, "Han är ju nervös, och det är ju verkligen viktigt för ungarna nuförtiden att kepsskärmen har exakt rätt vinkel."

Han tog därtill av sig kepsen ett par gånger och rättade till kepsfrillan, och jag var nära att klappa honom på axeln och lyckönska honom inför kvällens bravader. Fast jag ändrade mig när han vände sig om och blottade sin moppemusch och jag bestämde mig för att inte satsa några pengar på den blinda hästen trots allt.

Så, efter att ha utstått lite mer spe, från alla inne på McDonald's, flydde jag hem till min ensamhet och avundsjuka över hur alla andra spenderade den här dagen på ett bättre sätt än mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0