Rated R

Hon tror att hon är en katt. Jag tror att hon är dum i huvudet.

Alla andra kommentarer är överflödiga.

Steve Jobs. 1955 - 2011

För er som bor under stenar eller i rymden kan jag meddela att en av Apples grundare, tillika en av de mest framstående entreprenörerna i modern tid, Steve Jobs, avled i förrgår av cancer. På bloggen scepticblog.org kan man sedan igår läsa att Steve Jobs hade ratat mer traditionella cancerbehandlingar till förmån för en alternativ behandling bestående av bland annat en särskild diet. Länk.

Inga säkra källor för detta hänvisas, men om det är sant är det väldigt beklagligt. Jag har tidigare här beskrivit min syn på andra alternativa former av medicin (se inlägget om homeopati), och det är i sig väldigt ironiskt hur en av världens rikaste människor, som bor i ett land där det finns tillgång till den allra finaste privata vården, ändå söker sig till olika alternativ och dör till en följd av detta, om man nu ska tro artikeln ovan.

Jag hoppas för alla inblandade att det inte är så.

Den senaste tiden (läs: sedan igår) har jag läst en hel del på nätet om folk som har lyckats radera sig själva ur genpoolen på diverse mystiska sätt, och det är svårt att inte bli paranoid. Vissa saker, såsom en tjugofyraårig students lavalampa-på-spisen-partytrick leder till att den mänskliga dumheten blir den direkta eller indirekta orsaken, vilket inte är helt ovanligt, och inte heller helt omöjligt att skydda sig mot.

Dock finns det ett par exempel på hur folk har gått hädan och egentligen inte hade något att säga till om i processen:

* 1986 fick Nyossjön i Kamerun ett så kallat "limniskt utbrott" vilket kan beskrivas som ett massivt koldioxidrap från sjön, vars orsak förmodligen kan härledas till vulkanisk aktivitet på sjöns botten. Sjön spottade ur sig tonvis med koldioxid vilket, eftersom det är tyngre än luft, täckte ett stort landområde och kvävde ungefär 1700 människor som egentligen inte hade en chans att fly.

* 1999 dog flera personer ombord ett privatflygplan av akut hypoxi efter att flygplanskabinen inte längre kunde uppehålla ett adekvat tryck inuti. Planet flög därefter på autopilot i flera timmar innan det tillslut störtade på grund av bränslestopp. Makabert, minst sagt.

* Vid flera tillfällen har folk dött av att helikoptrar har kraschlandat ovanpå dem, folk har även blivit halshuggna av helikopterrotorblad vid ett par olika tillfällen till följd av någon form av olycka med fordonet.

* I år dog två personer när en flygande svartbjörn störtade in i vindrutan på deras bil. Björnen hade blivit påkörd av en annan bil och kastats över vägbanan.

Detta är bara några exempel, Wikipedia har en hel lista över märkliga dödsfall, ehuru jag inte rekommenderar någon att läsa denna. Måhända har det med åldern att göra, men det är svårt att inte bli paranoid när man läser denna, det är svårt att förutse att man ska dö när det bevisligen kan hända lite närsomhelst och lite hursomhelst. Trots allt är jag inte egentligen rädd för att dö av att en svartbjörn kommer inflygandes i min bil, jag tror inte på att det finns något liv efter detta, och således kommer det inte finnas någonting kvar som kan känna ångest över dödsfallet från min sida sekunden efter. Det är sekunden före dödsögonblicket, på dödsbädden, med ånger och tvivel i sinnet som jag är mer rädd för, känslan av att ha något oavslutat i det läget är någonting jag ingalunda vill uppleva.

Är man å andra sidan lagd åt det lite mer morbida hållet kan man nog alltid garva åt dylika händelser. The Darwin Awards (www.darwinawards.com) delar årligen ut priser till folk postumt, för deras insatser för människans fortsatta existens genom att ha konkurrerat ut sig själva (uppenbar eufemism) på diverse synnerligen idiotiska vis. Jag finner det personligen lite magstarkt att skratta åt personer som har dött, hur konstigt det än skett, men det kan vara ett dagens tips till alla er sjuka jävlar där ute.

På senare tid har jag till min fasa noterat hur unga människor (som i, folk i min egen ålder och yngre) väljer att inte ringa med sina mobiltelefoner, utan istället bara skickar SMS. SMS är förvisso ett fantastiskt kommunikationsverktyg, men det finns situationer där det brister;

Skämtteckning från Cyanide and Happiness, explosm.net

Ovan är förvisso överdriven, eftersom C&H är en serie full av svart humor, men den illustrerar ändå problemet i dess kärna. Ponera att jag exempelvis ska möta upp en vän vid en på förhand bestämd plats, men är osäker på om vi har sagt någon tid eller inte. Kan jag då helt enkelt skicka ett SMS och sen bege mig? Nej, eller i vilket fall som helst kan jag inte vara säker på att det finns någon att möta upp med - för att SMS:et ska ha fullgod effekt måste personen i fråga ha sin mobil på sig, han eller hon måste märka att jag har skickat ett SMS, och sedan svara på ett adekvat sätt på detta (ofta svårare än man tror).

Om jag, å andra sidan, ringer till personen i fråga får jag direkt svar på min undran, och om personen mot förmodan inte svarar så vet jag åtminstone att han eller hon inte vet om att jag har försökt få kontakt med denne. Alltså kan jag med ett telefonsamtal på under 20 sekunder få fram samma information som med ett SMS. Detta till trots vägrar folk ringa till varandra i mina kretsar. Det kan bero på att alla mina vänner är nördar och saknar den normala sociala kompetens som de flesta andra människor besitter, och det kan kanske ligga till grund för telefonsamtalsvägran. Centralt för problemet som jag ser det är att SMS är inneboende mindre interaktivt än vanliga telefonsamtal och det hela har orsakat mig en hel del frustration genom åren.

Så, alla unga, våga vägra SMS, ta steget och prova att ringa istället nästa gång. Det är inte så läskigt som det verkar, och det är troligt att den du ringer till har såpass mycket erfarenhet av mediet, alternativt såpass mycket social kompetens, så de kan styra upp om du skulle snubbla i samtalet.

Peace.

Det är ingen hemlighet att USA är ett land fyllt av korkade människor som då och då lyckas trycka genom korkade lagar i sitt system, för ett tag sedan höll jag på att brista av ilska över en lag i Tennessee, som sa att homosexualitet inte skulle tas upp i skolvärlden före åttonde klass. Med andra ord skulle inte homosexualitet alls behandlas, även om det kanske vore lämpligt att diskutera ämnet inom en viss social eller historisk kontext (jämställdhet, exempelvis). Alla åttondeklassare eller yngre skulle i den långt framstående och mycket progressiva delstaten Tennessee helst inte ens veta om att det existerade några alternativ förutom heterosexualitet, såsom Gud planerade det.

Nu har dock delstaten Alabama (ytterligare en progressiv sydstat) lyckats med konststycket att göra mig lika upprörd över en alldeles ny lag. Detaljerna finns här, men kort sagt så ska man i Albama, istället för att avtjäna ett fängelsestraff eller böter för ett mildare brott, kunna gå i kyrkan varje söndag.

Obligatorisk kyrkovistelse, och det här är alltså inte en medeltida struntlag som återfinnes i Västgötalagen, det är en helt ny lag som år 2011 har röstats genom i Alabama och det ska alltså bli en fullständigt reell möjlighet för förbrytare att helt skippa fängelsevistelser och istället sitta av en timme i veckan i kyrkan, för att på så sätt lära sig lite god, kristen moral, så att man exempelvis slutar döda folk, slutar ljuga, slutar stjäla saker och ersätter detta med att börja stena sina barn, ge bort sina barn till våldtäktsmän, börja likställa homosexualitet med incest eller tidelag, samt fördömma alla de som har mage att gå till sitt WalMartjobb varje söndag.

Inte.

Än en gång, detta är i ett land vars första tillägg till konstitutionen klarlägger grundläggande mänskliga rättigheter, som tryckfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Alabama vill nu alltså direkt bryta mot dessa grundlagsskyddade rättigheter med ambitionen att rädda några stackars syndare från den eviga skärselden.

Japp, det här kan ju sluta hur bra som helst.

Mest på skoj har jag en privat topplista över de vitaste människorna jag känner. Jag menar självfallet inte vita som i vita i hyn, då hade jag själv toppat den utan konkurrens - snarare menar jag vithet som en sinnesstämmning. Det är många som känner sig förnärmade när jag nämner att de är, exempelvis, den tolfte vitaste människan jag känner, och många efterfrågar även en definition av vitheten, så därför tänkte jag lista några vanliga synder som dessa har gjort sig skyldiga till, och därför kan skriva "den femte vitaste människan Robin känner" i sitt CV.

Om man tycker att det är ok att göra dansmoves som "delfinen" eller "julgranen" är man väldigt vit. Känner man inte till dessa moves alls är man nog säker.

Om man tycker att det är mysigt med  tacokväll framför På Spåret, då är man väldigt, väldigt vit.

Om man har en skål med godis stående på soffbordet hela tiden, bara om folk skulle komma förbi, är man antingen vit eller tant eller både och.

Om man fortfarande köper sin musik på fysiska skivor och försvarar det här med att säga "jag gillar att ha skivan med konvolutet och allt" eller "jag har en CD-samling som jag arbetar på", men egentligen så är det helt enkelt så att man antingen inte kan ladda ner musik lagligt, eller tycker att det är omoraliskt att ladda ner den olagligt, då är man sjukt vit.

CD-konvolut, någonting som nästan bara vita människor gillar

Om man bekänner sig som icke-religiös, men menar att man alltid har gillat de österländska filosofierna mycket, då är man jävligt vit.

Om man läser kurser vid en högskola utan något egentligt syfte, utan bara för att det är roligt att lära sig och att ha något att göra, då är man extremt vit.

Det finns självklart många fler saker som skulle kunna göra en människa vit i mina ögon, och som förärar en med en plats på min top 10, men ovan är en rad ganska ofta observerade fenomen.