Failevangelium
Och så hände det sig att vår hjälte BlondinRobin föddes in i en arbetarklassfamilj, och därför levde strax över existensminimum under hela sin uppväxt och under sina år som ung vuxen. När östermalmssnippor fick pengar från sina föräldrar fick BlondinRobin arbete, och så även på självaste julafton. Julafton är trots allt bara en dag som alla andra.
Så, efter att jag önskat några nära vänner en riktigt "God kuk!" begav jag mig till jobbet där fler eskapader väntade, som vanligt. Till frukost där serverades traditionsenlig risgrynsgröt i en matsal upplyst av en massa tända ljus och en fin julgran. Mycket trevligt i min mening, och jag plockae på mig av både det ena och det andra.
Kronan på verket kom när jag skulle hälla kanel på min gröt. Jag tog kanelkaret och kastade på en karlanäve med kanel - en riktig proletärkarlanäve alltså, inte en töntig östermalmkarlanäve. Kanelen luktade emellertid lite mystiskt och vid en närmare inspektion visade det sig att det var svartpeppar som jag garnerat min gröt med.
Jag lät mig dock inte bli modfälld av något så banalt som peppar i gröten, utan dränkte bara gröten i massvis med kanel och socker. Det luktade mest peppar fortfarande, men gick i varje fall att äta. Ni förstår, kära barn, att om man är arbetare på riktigt kan man inte bara slänga mat bara för att det är äckligt - sånt har man då rakt inte råd med!
Till min förvåning var det dock inte för sent för mirakel - mitt i min måltid krossas en av rutorna till matsalen och in flyger självaste Tomten! Och då pratar jag inte om pappa i tomtemask, utan Sankt Nicholas själv, i egen hög person. Jag föll till knä och darrade inför hans mäktiga karisma och följande konversation utspelades:
- Ho ho ho, finns det några snälla barn? bullrade Tomten så att det klingade i glasen.
- Jag har varit snäll! ropade jag tillbaka, trots att min röst sprack lite.
- Åhå, och jag vet nog allt vad du har önskat dig, svarade Tomten. Du har önskat dig att inte bli mobbad
längre, eller hur?
- Precis!
- Så, enkelt ordnat. Här har du en iPhone, så att du kan vara som alla andra...
- Tack, snälla Tomten, jag ska aldrig-, började jag, men han avbröt mig innan jag han prata klart.
- Vafalls, vad är det jag känner för doft? Är det svartpeppar på den där gröten?!
- Öh, ja det är det, men-
- Bah! Svartpeppar på gröt! Du är ju för fan sjuk på riktigt! Du borde hamna på hem! På gröt ska det vara kanel, och inte peppar!
- Jo, jag vet, men du förstår inte-
- Jag behöver för helvete inte förstå! Jag är ju Tomten! Ingen iPhone till dig, din sjuke jävel. Seså, stick tillbaka och jobba med dig nu, jag kan ge den här till Kissie istället, hon skrev att hon ville ha en sjätte iPhone.
- FFFFFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUUUUU-
Kvar blev jag i en isande kall matsal, tack vare det krossade fönstet, utan julklappar, utan iPhone och utan julkänsla. Det är inet varje dag Tomten kallar en sjuk i huvudet, trots allt.
Nu är det dock dags för mig att dra mig tillbaka och fira jul, trots att chansen till julklappar är likamed noll, tack vare den pinsamma förväxlingen av kryddor. Jag antar att det enda som återstår är att säga: god kuk på er, var ni än är!
Efter att klockan väckte mig på slaget 04:40 bestämde jag mig för att överraska mina nära och kära med ett vänligt SMS såhär på julaftonsmorgonen. Till saken hör att jag ännu inte har skaffat mig en smartphone av något märke, och fortfarande skriver SMS på min gamla SonyEricson C-någonting, och därmed använder det beryktade T9-systemet.
Inom T9-kretsar bildas ordet "jul" med hjälp av tangenterna 5-8-5, vilka också kan skriva ett populärt slangord för manligt könsorgan.
Så, efter att jag önskat några nära vänner en riktigt "God kuk!" begav jag mig till jobbet där fler eskapader väntade, som vanligt. Till frukost där serverades traditionsenlig risgrynsgröt i en matsal upplyst av en massa tända ljus och en fin julgran. Mycket trevligt i min mening, och jag plockae på mig av både det ena och det andra.
Kronan på verket kom när jag skulle hälla kanel på min gröt. Jag tog kanelkaret och kastade på en karlanäve med kanel - en riktig proletärkarlanäve alltså, inte en töntig östermalmkarlanäve. Kanelen luktade emellertid lite mystiskt och vid en närmare inspektion visade det sig att det var svartpeppar som jag garnerat min gröt med.
Jag lät mig dock inte bli modfälld av något så banalt som peppar i gröten, utan dränkte bara gröten i massvis med kanel och socker. Det luktade mest peppar fortfarande, men gick i varje fall att äta. Ni förstår, kära barn, att om man är arbetare på riktigt kan man inte bara slänga mat bara för att det är äckligt - sånt har man då rakt inte råd med!
Till min förvåning var det dock inte för sent för mirakel - mitt i min måltid krossas en av rutorna till matsalen och in flyger självaste Tomten! Och då pratar jag inte om pappa i tomtemask, utan Sankt Nicholas själv, i egen hög person. Jag föll till knä och darrade inför hans mäktiga karisma och följande konversation utspelades:
- Ho ho ho, finns det några snälla barn? bullrade Tomten så att det klingade i glasen.
- Jag har varit snäll! ropade jag tillbaka, trots att min röst sprack lite.
- Åhå, och jag vet nog allt vad du har önskat dig, svarade Tomten. Du har önskat dig att inte bli mobbad
längre, eller hur?
- Precis!
- Så, enkelt ordnat. Här har du en iPhone, så att du kan vara som alla andra...
- Tack, snälla Tomten, jag ska aldrig-, började jag, men han avbröt mig innan jag han prata klart.
- Vafalls, vad är det jag känner för doft? Är det svartpeppar på den där gröten?!
- Öh, ja det är det, men-
- Bah! Svartpeppar på gröt! Du är ju för fan sjuk på riktigt! Du borde hamna på hem! På gröt ska det vara kanel, och inte peppar!
- Jo, jag vet, men du förstår inte-
- Jag behöver för helvete inte förstå! Jag är ju Tomten! Ingen iPhone till dig, din sjuke jävel. Seså, stick tillbaka och jobba med dig nu, jag kan ge den här till Kissie istället, hon skrev att hon ville ha en sjätte iPhone.
- FFFFFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUUUUU-
Kvar blev jag i en isande kall matsal, tack vare det krossade fönstet, utan julklappar, utan iPhone och utan julkänsla. Det är inet varje dag Tomten kallar en sjuk i huvudet, trots allt.
"Kanel, inte peppar, för helvete!"
Nu är det dock dags för mig att dra mig tillbaka och fira jul, trots att chansen till julklappar är likamed noll, tack vare den pinsamma förväxlingen av kryddor. Jag antar att det enda som återstår är att säga: god kuk på er, var ni än är!
Kommentarer
Trackback
