När man därtill faktiskt har ett papper på att de allra flesta kanske inte riktigt har lika många popcorn i påsen som en själv cementeras antingen känslan ovan eller ett odrägligt gott självförtroende skapas omgående - båda lika illa, egentligen. "Jag är smartare än de flesta av er", lyder förvisningen, oavsett om den är sann eller ej.
Fast när jag tänker efter så kan det också vara precis tvärt om. Det kanske är så att det egentligen är jag som är en idiot och alla omkring mig är jättesmarta, men jag är såpass dum att jag inte förstår att de är smartare än mig?
Något av de borde det vara, och det jävligaste är att jag står lika långt utanför, oavsett vilket av alternativen som är sant.
0