Rated R

Jag har flera gånger tidigare behandlat ämnet homeopati och dess följeslagare här på bloggen, och även om jag till del kan sympatisera med de som faktiskt går till homeopater (det handlar möjligen för det mesta om ganska desperata människor, snarare än dumma människor är jag rädd) har jag aldrig riktigt förstått varesig de som köper homeopatiska preparat, eller de som gör dem.

Webcomicen Saturday Morning Breakfast Cereal, som för övrigt är en alldeles utmärkt webcomic och en av mina favoriter, behandlade nyligen ämnet i en serie:

Ahaaaaaaaa...

Serien finns att läsa här, och jag kan varmt rekommendera den. Jag är personligen för lågutbildad för att förstå de mer esoteriska matteskämten, men jag hänger med, och skrattar, för det mesta. 

Det finns en liten, liten amerikansk man vid namn Lee Doren. Han har bland annat en egen, fräsig, hemsida, och en YouTubekanal som han arrogant nog kallar "HowtheWorldWorks", där han pratar om hur han tycker att samhället, och speciellt den ekonomiska sidan av detsamma, borde fungera och varför "kommunismen" som finns i USA nu inte fungerar.

Lee Doren, en man som har sett Wall Street ett par gånger för mycket.

Nedan följer ett exempel på Lee Dorens dravel, notera dels hans proffsiga intro.

Lee Doren är även medlem av tankesmedjan Competitive Enterprise Institute som står för att staten ska ha så lite att göra med den öppna marknaden som möjligt, och krafter såsom kreativitet, entreprenörsanda och hårt arbete ska istället göra att ekonomin blomstrar.

Tanken är god och lite fin, om nu inte krisen 2008 hade totalt motbevisat precis allt som institutet står för; om företag ska tillåtas blomstra i en fri marknad måste de också tillåtas duka under i samma marknad om de inte går runt, bailouts från staten motverkar hela grundtanken med systemet - den darwinistiska "starkaste överlever"-applikationen på ekonomi (se AIG och Chrystler).

Det är vanligt att man stöter på denna, vad jag själv kallar, rättvisekapitalism även på mikronivå, när det gäller privatekonomi; långt mer korkade människor än Lee Doren tycks veta bättre än staten i frågor som rör privata ekonomiska frågor, och HowtheWorldWorks kommentarsfält är ofta fulla av kommentarer som förespråkar den amerikanska drömmen, att alla som vill kan arbeta sig till rikedom, och således att alla som är rika idag har förtjänat det genom hårt arbete.

Det senare är obönhörligen en grov lögn, det finns förvisso massvis med personer som genom innovationer och hårt arbete har blivit rika, men det finns även många som har blivit rika på andras arbete. Det tidigare är en ideologisk och romantiserande dröm, en fantasi som målas upp av folk som stödjer kapitalism och den fria marknaden. Självklart hade tävlingsinstinkt och hårt arbete varit goda grunder för att sköta ekonomin på privatnivå om det nu var så att alla hade precis samma möjligheter från början, och om världen vore helt rättvis.

Det är den inte. Allt faller därmed på sin orimlighet, och det blir lustigt ironiskt när rättvisekapitalisterna förespråkar ett system som i grund och botten är orättvist.

Efter att ha nästan uttjänt min gamla Sony Ericsson C902 med tillhörande fattig-student-har-inte-råd-att-få-för-höga-telefonräkningar-kontantkort, efter att ha tappat den i marken otaliga gånger, efter att ha slarvat bort den på finlandsfärjan men fått tillbaka den i ett tårfyllt återseende endast förstärkt av bakfyllan, från receptionen, tack vare en hjälte som lämnade in den, efter att ha skrivit så många SMS så att nummerplattan höll på att lossna och jag fick superlimma fast den igen (vilket ledde till att "lås upp"-knappen fungerade sådär ett tag) - efter allt det, var det dags för min telefon att gå i pension.

Jag valde efter lite velande en iPhone 4S med mitt abonnemang, och jag ångrar inte det valet alls, trots att vissa har rynkat på näsan efter att jag sanningsenligt svart på frågorna "Ooh, har du en ny mobil? Vad är det för sort?" Jag har blivit frälst. Jag kommer aldrig att kunna gå tillbaka till att faktiskt trycka på knappar för att författa SMS.

Med smartphones, till skillnad från dumbphones, kommer även fenomenet appar, och i dessa har jag kastat mig ner handlöst och blivit helt ägd och förnedrad i såväl Rumble som WordFeud. Men det är ok, jag är ny.

En annan reflektion jag gjorde i just WordFeud var att appen ibland pausar sig själv och stolt basunerar, över hela skärmen, "Tired of ads? Upgrade to the full version now, and get rid of them!" eller något liknande, och sen låter telefonen mig antingen betala 22 kr för att bli av med meddelandet, eller bara trycka bort det.

Jag hade kunnat förstå det hela om det nu faktiskt var en annons i rutan, men det är det inte, det är bara den texten. Rumble har annonser lite här och var i gratisversionen, så det är ok. WordFeud försöker irritera mig tills dess att jag betalar. Den försöker få mig att bli provocerad och arg nog och därför ge mig.

WordFeud är en terrorist. I smyg.

P.S. Om man går ifrån ämnet "Saker jag gillar förutom Red Hot Chili Peppers" och istället fokuserar på Red Hot Chili Peppers: ungefär en vecka efter att jag skaffade mig en smartphone och därmed Spotify Premium släpptes alla Red Hot Chili Peppers studioalbum på just Spotify. Coincidence? I think not! Livskvalité +9001.

Idag står att läsa på Jnytt om hur Hälso- och sjukvårdsutskottet i Landstinget i Jönköping nu har öppnat upp för att samarbeta med alternativmedicinare. Bland annat ska man snart åka på studiebesök till Vidarkliniken i Järna, som drivs på antroposofisk grund. Här är artikeln.

Urban Blomberg (M), ordförande för Hälso- och sjukvårdsutskottet, tillsammans med två nickedockor. Bild från Jnytt.

Jag har tidigare skrivit om alternativmedicin, specifikt homeopati vilket kan vara den allra dummaste formen av alternativmedicin, eftersom den grundar sig på total pseudovetenskap. Antrosopofin är förvisso större än bara homeopati, men man använder sig av homeopatiska preparat när man behandlar åkommor inom alternativmedicinen, tillsammans med annat mer eller mindre empiriskt motbevisade metoder, såsom massage, samtalsterapi eller örtbad. Det centrala i antropoposofosifin är det "andliga", och faktum är att medicinen bara är en del av hela den filosofiska grenen. Det är dock just medicineringen jag är mest upprörd över.

Rudolf Steiner (1861 - 1925), grundare av antropoblabla och en av skaparna till dess medicinska gren.

För de som inte orkar läsa hela mitt förra inlägg; definitionen av "alternativmedicin" är att den antingen inte har bevisats fungera, eller har bevisats att inte fungera. Alternativmedicin som har en empiriskt bevisad positiv effekt kallas kort och gott för "medicin". Det allra mest upprörande är att många alternativmedicinare skor sig på desperata och sjuka individer som kanske redan har behandlats av traditionell medicin (av den typen som bevisats fungera), men ibland inte. Det är genuin mänsklig ondska det handlar om, total avsaknad av empati och sympati för sin medmänniska, om man så enkelt kan lura sjuka människor på pengar.

Jag blir dock rosenrasande, och förtvivlad på samma gång, när dessa New Age-hippies, humbughäxdoktorer och kvacksalvare dels får stöd från etablissemanget, och dels nu får bekräftelse från landstinget i Jönköping. Nej, jag känner mig helt mållös.

Skål, Urban Blomberg!

Det har varit väldigt tyst på sistone här på bloggen. Anledingen till det är förolämpande enkel; jag har de senaste månaderna haft en ganska behaglig tillvaro och har i allmänhet inte varit vidare arg på någonting, och därför inte heller varit direkt inspirerad att gnälla. Förra veckan kom dock ett utspel genom media som till del gjorde mig förbannad, och till del förvirrad.

Jag måste dock börja med att säga att jag är rätt så ny på Kulturhuset, jag är bara medlem i ett par föreningar som huserar där, och jag har därför fått en hel del av följande fakta återberättat för mig, dock av starka källor, såsom styrelsemedlemmar i Kulturhuset. Därmed är det inte sagt att jag har full insyn i processen, eventuella faktafel står jag alltså för själv. Jag vill även påpeka att jag uttalar mig endast som privatperson, inte under några omständigheter som representant från varesig föreningen GoB syd eller föreningen Bolta Apan.

Mats Green (M) och Anna Mårtensson (FP) berättade i tisdags förra veckan i en presskonferens att man har beslutat att lägga ner all verksamhet på Kulturhuset i Jönköping, utan att ha andats så mycket som en enda stavelse om detta till kulturnämnden, kommunstyrelsen eller föreningarna som för närvarande finns på Kulturhuset. Jnytt plockade genast upp storyn och därefter följde en hel våg av kommentarer både för och emot Kulturhuset, dess föreningar och intressenter, och särskilt just en verksamhet som jag kommer till senare.

Det har kastats runt en del siffror till höger och vänster, först handlade det om tre miljoner kronor, som tydligen Kulturhuset tar emot i bidrag från kommunen varje år. Sedan rapporterades det en inte helt obetydligt mindre siffra, strax över 2,1 miljoner. När man gräver lite djupare i frågan finner man dock snabbt att den allra största delen av den här summan utgörs av årlig lokalhyra, och eftersom kommunen äger lokalerna går det mesta av dessa pengar alltså tillbaka till kommunen direkt. Kvar blir, enligt Johannes Werner, ordförande för föreningen Kulturhuset, ungefär 160 000 kronor, alltså en bråkdel av den summa som många opponenter till Kulturhuset har gapat om. Att betänka är även, precis som Johannes Werner säger i artikeln, det faktum att det anordnas extremt mycket aktiviteter på Kulturhuset, trots att dessa marknadsförs ganska dåligt. 420 000 aktivitetstimmar till en totalkostnad av 160 000 kronor, alltså strax under 40 öre per aktivitetstimme. Jag har svårt att tro att de "kulturentreprenörer" som Mats Green talar om skulle kunna matcha det priset.

En av aktörerna som för närvarande finns på Kulturhuset, Nyfiket, har kritiserats hårt i kommentarerna från privatpersoner för att vara av bristande kvalitet när det gäller service, om man jämför med andra fik i Jönköping. Sant är att de som arbetar på Nyfiket inte är professionella, de utgörs av idéella arbetare som ställer upp och arbetar där på sin fritid för att fiket ska kunna finnas där. Hade Nyfiket funnits på en mer optimal plats, med mer genomströmning av människor, hade man kanske kunnat omsätta mer pengar och anställa folk för att sköta allt, men som det ser ut nu finns det inte någon plats för det i budgeten.

En annan aktör som troligen är den viktigaste gällande hela frågan, är det så kallade BokCafét, vilket är en butik som har en lokal på Kulturhuset, och i den butiken säljs böcker, tidsskrifter och andra produkter med budskap som på ett ljumnt sätt kan beskrivas som "revolutionära" eller "socialistiska" och mer cyniskt som "våldsförhärligande". Det är faktum att BokCafét säljer material som kan uppfattas som propaganda, våldsförhärligande eller till och med stötande för vissa. Det faktum att man står, ideologiskt, på andra sidan om spektrumet sett från Mats Greens håll är egentligen ovidkommande i frågan. Odemokratiskt, enligt kritikerna, bland andra Mats Green själv. Det är här skon klämmer egentligen, och många kommentarer från båda sidor menar att hela utspelet egentligen är ett sätt att bli kvitt denna verksamhet.

Vad jag däremot inte kan förstå är hur Mats Green och hans vapendragare Anna Mårtensson kan påkalla ordet "demokrati" och kritisera hela Kulturhuset, och sparka ut alla föreningar samtidigt som man i sitt beslut kör över såväl medlemmar, som föreningar, som kulturnämnden, som kommunstyrelsen. Att man sedan i samma andetag menar att Kulturhuset som organisation ska bedriva kultur i den riktningen som kommunen vill, som om Mats Green och hans hantlangare har beslutanderätt över vad som är "kultur" eller inte, är för mig helt obegripligt. Det finns en viss risk för att det existerar en diskrepans mellan vad Mats Green egentligen sa och vad Jnytt skrev, men det känns som om han isåfall vid det här laget borde ha uppmärksammat det och fått det hela tillrättat. Därmed handlar det om synnerligen korkad hyckleri från Mats Greens och Anna Mårtenssons sida.

Mats Green, en jävligt demokratisk politiker.

Den demokratiska processen har misslyckats till del här. Jag kan inte säga att jag fruktar för "mina" föreningars framtid, varken GoB syd eller Bolta Apan har några kopplingar till BokCafét och det är i nuläget inte ens säkert exakt hur eller när föreningarna ska "fasas ut". Vad som dock oroar mig är att Mats Green och Anna Mårtensson vill styra vad kultur är, många av verksamheterna på Kulturhuset idag hade förmodligen inte klarat sig utan idéella eldsjälar, de drivs och nyttjas av fattiga ungdomar som kanske inte skulle kunna konkurrera med "Kulturentreprenörer" (vad nu det betyder).

Mats Green och Anna Mårtensson vill ha fri kultur, men bara för de som har råd.

Så, till deras ära har jag idag infört en ny kategori på bloggen: "saker som gör att jag dricker". Mats Green och Anna Mårtensson, och Jnytt med tillhörande jävligt upplysta kommenterare, ni gör alla, tillsammans med resten av alla hycklande politiker, att jag bara vill fly långt bort. Grattis till er!

Intressanta länkar:

Alla föreningar i Kulturhuset kastas ut, Jnytt

Starka reaktioner på Kulturhuset, Jnytt

En komplett våldtäkt på demokratin, Jnytt

Ett inlägg om det hela, signerat Anna Mårtensson själv

Dagens tips: För extra kul, läs kommentarerna till ovanstående artiklar, där publiceras såväl halmgubbeargument, faktafel och direkta lögner på ganska dålig svenska! Fantastiskt rolig läsning, åtminstone om man är lite insatt i Kulturhuset och dess verksamhet.

Genom ett misstag råkade jag se melodifestivalen i lördags, och jag bevittnade därmed precis samma spektakel som har gjort att alla skandaltidningar i Sverige har skrivit sig varma sedan dess. Som så många andra skrattade jag mest åt Ranelids och Sara Lis bidrag till spektaklet, och jag hade från början tänkt inkludera en YouTubefilm med videon för helhetens skull - detta har dock visat sig vara omöjligt, eftersom SVT verkar hatiskt radera alla uppladdade ex av låten. Man förstår dem, såhär i efterhand.

Jag kunde heller inte låta bli att diskutera med bekanta hur befägt framträdandet var, och alla delar samma åsikt, det är ingen jag har stött på än så länge som på riktigt anser låten vara bra. Man kan därför anta att SVT och melodifestivalen i stort, samt tillika Sveriges "artistelit" har blivit rejält trollade av det svenska folket, och många uppger nu att de är upprörda över hela grejen.

Björn Ranelid, Sara Li, och fyra dropouts från musikhögskolan

Jag tycker emellertid mycket om Björn Ranelid. Inte för hans författarskap; jag har ännu inte läst någon av hans romaner, inte heller för hans brun-utan-sol-hy som han bär helt skamlöst på scen, inte för hans okunskap*, inte för hans blonda hår, och inte heller för hans extremt pinsamma spoken words-text från Mirakel. Jag gillar honom för vad han står för i hela tävligen, det är med hans seger tydligt att ingen längre tar melodifestivalen på allvar, och därför kan vi därmed slopa hela skiten.

Tills dess tycker jag dock att vi skickar honom till ESC, och helt sonika trollar resten av europa samtidig. Det enda tråkiga i situationen för min egen del är att innebörden av ordet "mirakel" är för all framtid fullständig förstörd.

* Ranelid ska, enligt Wikipedia, ha uttalat följande i Metro Weekend: "Jag tror på Gud. Så är det. Darwin har fel i evolutionen. Ingen fysiker kan övertyga mig och lära mig någonting om denna kosmologiska balans som är fullkomligt sanslöst sofistikerad och sublim. Ingen Nobelpristagare i fysik kan förklara kärlek, sinnlighet och erotik." Inte nog med att han har fel, det finns en rad neurologiska förklaringar till vad man populärt brukar benämna som "kärlek", därtill; varför skulle en fysiker förklara detta för honom, snarare än en biolog? Klart är att Ranelid här inte har en jävla aning om vad han snackar om.

Idag rapporterar Aftonbladet om hur 3D-versionen av Star Wars episode I: The Phantom Menace kommer att släppas i Sverige dubbad till svenska. Krönikören Magnus Edlund menar att det är ett "helgerån" att dubba Star Wars, och bevisar därmed två saker om honom själv i ett svep; dels att han inte har något endaste riktigt problem i sitt liv, dels att han inte ens har sett Star Wars episode I innan, eftersom denna film gavs epiteten "helgerån" redan när den kom ut första gången för ungefär tolv år sedan.

Två tråkiga karaktärer och en statist med röd ljussabel slåss i slutet av The Phantom Menace

Jag kan förmodligen raljera ganska länge om The Phantom Menace, och även Star Wars i stort, men jag ska försöka hålla det kort. Jag såg The Phantom Menace på bio när den släpptes, jag minns hur min mor och far kom hem och berättade att de hade lyckats skaffa biljetter till premiären av filmen. Min käre mor hade på något vis listat ut att jag och min bror var fans av originaltrilogin, det kan ha att göra med att vi hade originaltrilogin på VHS-kasett och hade tittat sönder två av de tre filmerna så till den milda grad att A New Hopes öppningsscen flimrade så mycket att det var svårt att veta om det var Mark Hamill eller ABBA-Björn som ingenting hellre ville än att lämna sitt hem och sin familj och gå med i rymdupproret.

När jag först såg filmen tyckte jag inte att den var jättebra eller jättedålig, men jämförde man den med originaltrilogin spelade de inte ens i samma division. Det stora irritationsmomentet var, som för alla andra, Jar Jar Binks som egentligen med åren bara har blivit en sämre karaktär; jag insåg med åldern att Jar Jar inte bara är irriterande och onödig för filmen, han är även en ganska rasistisk stereotyp på rastafarikulturen.

Jar Jar, under en av sina ganska sällsynta perioder av självrannsakande.

Jag kan respektera George Lucas beslut att gå tillbaka och göra tre prequelfilmer. Jag har däremot svårare att ta att han gång på gång går tillbaka och uppdaterar sina filmer med ny skit, som om filmerna skulle bli bättre av att man trycker in fler datoranimerade figurer i varje frame (protip: det blir de inte).

Men nu kommer alltså även prequeltrilogin att ånjuta en runda uppdateringar och släppas på nytt på bio, vilket självklart kommer att sluta med blandade recensioner och massvis med pengar till Lucas och hans gäng. I min mening är det dock inte 3D, förövrigt en ganska onödig gimmick i många fall, som ska till för att jag ska kunna gå tillbaka och se prequeltrilogin igen, istället bör följande ändringar göras i The Phantom Menace:

* Karaktären Jar Jar Binks bör helt skrivas ur filmen och ersättas med någonting som inte lika uppenbart är konstruerat för att locka småbarn att se filmen. Gärna något mindre rasistiskt också, när de ändå är igång.

* Karaktären Qui-Gon Jinn borde helt skrivas om och göras om till en karaktär som fyller en faktisk funktion annat än att dö i slutet (spoiler alert).

* Karaktären Obi-Wan Kenobi borde skrivas om och ges en större roll.

* Karaktären Anakin Skywalker borde introduceras tidigare i filmen, så att publiken får en ordentlig protagonist att relatera till innan halva filmen har passerat.

* "Karaktären" Darth Maul borde få större plats, och gärna mer dialog. Åtminstone en replik till, så att han har tre.

* "Karaktären" Amidala borde skrivas om och få en personlighet.

Frågan är dock: kommer 3D-versionen att åtgärda någon av punkterna ovan? Självklart inte, och därmed är det inte värt någons pengar att gå och se dem igen.

Det har under de senaste dagarna rapporterats i högerextrema medier om hur partiledaren för Danskernes Parti, Daniel Carlsen har blivit åtalad för hets mot folkgrupp (eller snarare, Danmarks motsvarighet till hets mot folkgrupp). Han har på sin blogg skrivit bland annat följande dravel:

"Som framgår kommer negrer från Ekvatorial Guinea, där den genomsnittliga IQ:n är 59, inte få en IQ på 100 genom att flytta till Europa. Därför kommer denna migration vara direkt skadlig för staten. Men det finns naturligtvis oliktänkande bland de människor som tillhör de människor som har en låg genomsnittlig IQ. Kanske är det möjligt att hitta en neger som har en lika hög IQ som en genomsnittlig europé? Kanske. Men även när så är fallet är förmågan att bidra till vårt samhälle fortfarande begränsad. Dessutom skulle innebära ett slags omvänd utländskt bistånd, som dränerar mest missgynnade samhällena på de bästa individerna de kan producera."

- Daniel Carlsen, översättning från artikel på Realisten.se, Svenskarnas Partis tidning.

Den vattentäta retorikens ansikte, Daniel Carlsen.

För er som inte vet vem Daniel Carlsen är (jag visste sjäv inte vem han var för tolv timmar sedan, och jag kan nu med facit i hand bekräfta att det finns en lycka i okunskapen) så innehar han alltså rollen som ledare för ett danskt parti vid namn Danskarnas Parti (hej, kreativitet!); ett systerparti till Svenskarnas Parti (SvP), vilka är ett högerextremt parti som i förlängningen har sina rötter i rörelsen Nationalsocialistisk Front (NSF).

Det är alltså inte "smygrasistiska SD" vi har att göra med, det här gäller uttalade nationalsocialister. Förvisso finns inte ordet "nationalsocialistisk" med på agendan för SvP, men SÄPO bevakar dem tydligen sedan NSF lade ner sin verksamhet 2008, och enligt SÄPO själva ska det hela handa om ett enkelt namnbyte.

Men åter till vår huvudperson, den "eminenta" Daniel Carlsen. Han är född 1990 (jag skojar inte), och var tidigare med i Danmarks Nationalsocialistiske Bevægelse (DNSB - Danmarks Nationalsocialistiska Rörelse), som är ett uttalat nazistiskt parti, partiets logga är ett vitt hakkors mot röd bakgrund (jag skojar inte nu heller). Han var även de facto en av deras frontfigurer tills han förra året valde att avsluta sitt medlemskap och bilda ett nytt parti, Danskernes Parti, blott 21 år gammal.

Jag har tidigare här skämtat om unga politiker, och när det gäller dumhet verkar Anton Abele stå sig rätt slätt om man jämför med Carlsen. Det är ganska uppenbart att Carlsen inte har ens läst artiklarna på Wikipedia som handlar om IQ, han verkar tro att IQ är någon sorts konstant som på ett adekvat sätt mäter alla typer av en människas intelligens (det gör det inte), och som på något konstigt sätt direkt kan översättas till en människas existensberättigande (det gör det inte heller). Jag skulle kunna avhandla varför IQ inte går att direktöversätta till intelligens, men det hade behövts ett inlägg till för det, kanske något för framtiden.

Carlsen, som här får smaka frukten av den dumhet han förgäves försökt projicera på andra.

Det finns en del forskning som kopplar samman IQ med nationaliteter, och även om den här forskningen både är kontroversiell och hårt kritiserad verkar nationalsocialister lägga mycket vikt vid den. Bland den vanligaste kritiken som framförs nämns ofta att det inte ens är samma prov som har använts för att testa olika människors IQ på olika platser av världen, men de förhållandevis svaga resultaten som ofta hänvisas till, visar ändå på att människor med högst IQ har sitt ursprung i östasien, och de som i regel presterade sämst på proven hade sitt ursprung i Australiens urinvånare, samt i centralafrika. Jag kan lova att det finns en liten fläck även i Danmark, för där någonstans har Carlsen sitt ursprung.

Med detta sagt påstår jag inte att Daniel Carlsen helt säkert har låg IQ, men det verkar rätt jävla troligt, om man applicerar hans egen syn på IQ. Jag tänker följa fallet genom danska medier, och jag hoppas att ett IQ-test ingår i någon psykisk utvärdering i samband med en eventuell framtida rättegång (Carlsen är än så länge bara åtalad). Resultatet av detta hypotetiska test vore om inte annat mycket underhållande läsning.

Med även detta sagt påstår jag inte heller att Daniel Carslen på något sätt innehar ett mindre människovärde än någon annan, inte ens undertecknad. Men han får en del rödmarkeringar i protokollet eftersom han verkar vara arrogant övertygad om att han innehar ett högre människovärde än flyktingar.

Även Sverige får en liten känga så här på slutet, för tråden om hela skiten på Flashback. Istället för att diskutera den verkliga frågan (om huruvida Carlsens yttrandefrihet blir kränkt i fallet) verkar de flesta vara mer intresserade av att diskutera om huruvida han har rätt eller inte. Jag orkade, med handen på hjärtat, inte läsa hela tråden men jag skummade de första fem sidorna, och de flesta inläggsförfattarna verkar vara långt mer intresserade av att ömsom använda termen "IQ" och ömsom använda termen "intelligens" (eller "lågbegåvade") utan att någon av dem lyfter ett finger för att definiera varken det ena eller det andra.

Det allra mest skrattretande var dock att Carlsen som reaktion på åtalet jämförde sig själv med Galileo Galilei, och dennes straff för sin kontroversiella teori om den heliocentriska världsbilden.

Jag har länge haft svårt för att placera Vin Diesel som person, och jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för om han är en av de få som ska få leva efter att världsherraväldeplanen går i lås (tillsammans med undertecknad, Anthony Kiedis och eventuellt Emma Stone om hon bär en Anthony Kiedis-mask hela tiden). Å ena sidan är han en stereotypisk Hollywoodactionhjälte som vilket annat muskelberg som helst, men å andra sidan är han även en nörd som bland annat spelar mycket Warhammer och Dungeons and Dragons.

Hans övriga personlighet i kontrast till dessa intressen skapar därmed en intressant dualistisk identitet hos herr Diesel, fast detta har dock inte riktigt lyckats lysa genom i hans skådespelarinsatser än. Det som får mig att tveka är dock främst hans arbete med "The Fast and the Furious"-serien.

Det är ingen direkt hemlighet att jag inte litar på gemene man när det gäller att ta beslut här i världen, när filmer som "Fast Five" lyckas spela in massvis med miljoner trots att vi lever i en värld där människor egentligen borde vara mycket mer cyniska i förhållande till uppföljare, samtidigt som filmer som är bra eller iallafall intressanta på riktigt, såsom "Zodiac", "The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford" eller "Scott Pilgrim vs. the World" går mycket sämre trots bättre recensioner och senare kultstatus.

Coola killar. No homo.

"Men vadådå? Folk får väl spendera sina pengar på vad fan de vill? Är det inte en personlig rättighet man har att spendera sin fritid och sina pengar på det sättet man vill?"

Förvisso, jag har ingenting principiellt emot att Vin Diesel får göra sju (7) filmer med precis samma premiss och tema, men det är tråkigt när dessa filmer presterar så mycket bättre än de mer nischade filmerna i biograferna, eftersom det skickar så tydliga signaler till filmbolagen. Universal Studios har ofta genom historien distributerat filmer som har luktat indieproduktion lång väg, men när de tjänar inf på Fast Five och ingenting på Scott Pilgrim så kommer de sluta ge pengar till smalare projekt som försöker göra någonting annat med mediumet än att visa muskelkillar i bilar i två timmar. Och det är biobesökarnas fel. Jag säger inte "sluta se Vin Diesels skit", för alla har ju rätt att göra det, jag säger "se gärna någonting annat också".

Det blir lite extra tragiskt när det rapporteras om de sjätte och sjunde filmerna i filmserien (som kommer 2013 respektive 2015) och Vin Diesel och hans manus"författare" stolt annonserar att deras franchise nu har blivit såpass komplex att det inte räcker med att göra endast en film till, utan de måste göra två, samtidigt som man hör The Gold Digger's song i bakgrunden.

Jag kan dock stolt presentera ett litet smakprov på manuset från "Furious Six" (som stolt tävlar med sina kusiner "Fast Five" och "2 Fast, 2 Furious" som mest korkade filmtitel i serien), så att ni själva kan få se att historien om Vin Diesel och hans kumpaner är såpass komplex och nyanserad och subtil att man helt enkelt inte kan göra bara en sjätte film.

FADE IN:

EXT. LOS ANGELES     DOWNTOWN      NIGHT

Vin Diesel is driving really fast in a cool car.

INT. INSIDE OF A CAR      NIGHT

Vin Diesel is shooting a gun.

VIN DIESEL

How can a scumbag like you afFORD such a car?

EXT. LOS ANGELES     DOWNTOWN     NIGHT

Lots of explosions.

Paus för skratt.

Mitt svar:

I morgon: kvinnan som långsamt äter upp sin mans kvarlevor!

Det är inte helt sällan som folk i min omgivning kritiserar mitt sätt att använda vissa hemsidor på, såsom Wikipedia och YouTube. Många andra kanske loggar in på YouTube för att söka efter ett klipp de har hört talas om, eller så är det någon annan som har skickat en länk till dem. I samma anda loggar de in på Wikipedia för att ta reda på något specifikt (läs: fuska i skolan), söker rätt på en lämplig artikel och lämnar sedan sidan.

Andra, som undertecknad, fungerar inte på samma sätt. Jag kan spendera timmar på YouTube eller Wikipedia med att bara titta på "Related Clips" eller klicka på länkar i långa kedjor. Jag är inte ensam i mitt missbruk, xkcd illustrerade för några år sedan det hela på ett lämpligt sätt:

"The Problem with Wikipedia"

Ibland finns det dock stora fördelar med att vara så OCD:ig, man snubblar nämligen ibland över guldklimpar som ligger och skräpar. Igår kväll ramlde jag på ett klipp där den brittiske komikern Jimmy Carr där han deltog i ett brittiskt TV-program vid namn TV Heaven, Telly Hell, som i princip går ut på att värden Sean Lock bjuder in en massa kända gäster som får sitta och hissa/dissa det bästa/sämsta på TV. Jimmy Carrs exempel på vad han tycker om på TV var ett program som för ett par år sedan gick på VH1, och det hette Flavour of Love.

Flavour of Love är ungefär som The Bachelor, men huvudpersonen i alla tre (!) säsonger av Flavour of Love är Flavour Flav, rappare och medlem av bandet Public Enemy. Flavour Flav är av den typen av människor som har valt att prata utan att på något sätt använda några konsonantljud, kanske för att han är rappare och därför är van vid att prata snabbt, kanske för att han har brukat rätt jävla mycket crack i sina dagar.

I vilket fall som helst, programmet består av en massa mer eller mindre konstlat drama, uppbrutet av scener där Flavour Flav står mot en steril bakgrund och leker berättare, iförd (jag skojar inte) en jättestor klocka runt halsen - hans signum, fler guldringar än någon någosin skulle behöva och en jättestor guldfärgad vikingahjälm med tillhörande horn.

Det är självfallet inte konstigt att det blir en massa drama om man samlar 20 divor och låter dem tävla om samma kille, det är snarare konstigt att de inte bråkar mycket mer. Faktum är att seriens första fysiska slagsmål äger rum inte mer än tio minuter in i första avsnittet, och strax därefter bajsar någon på vardagsrumsgolvet (!).

Vad som dock är mer förvånande är att Flavour Flav orkade med hela tre säsonger av skiten, han är ändå över 50, och har somsagt missbrukat en hel del. Den största ironin kommer dock från det faktum att ingen av säsongsvinnarna fick sin "dröm"man tillslut, Flavour Flav valde istället att fria till mamman till sitt sjunde (!) oäkta barn i sista avsnittet av tredje säsongen. Så Flavour Flav går genom inte färre än 65 kvinnor på tre år, hånglar/ligger med hela bunten innan han bara skiter i allihop och går tillbaka till sitt ex!

Den största spottloskan mot världen är dock att programmet lyckades väldigt bra - det är ett av VH1 största program någonsin och var under sin tid på TV det näst mest populära icke-sportsrelaterade kabel-TV-program, vilket kan låta som en ironiskt liten prestation, men i ett land med 305 miljoner innevånare där många av dem har kabel-TV är det en sannslöst stor tittarbas.

Jag refererar till mitt inlägg om Kissie och bajskastning som förklaring till detta.

"BITCHES!"

Det är "snart" dags för presidentval i USA, och därmed är det i nuläget dags för premiärvalet då republikanerna ska utse en kandidat som ska försöka vinna mot Barack Obama 2012. Flera av dessa kandidater har jag tidigare gjort mig lustig över (dock inte här), främst Michelle Bachman som är medlem av Tea Party-rörelsen.

Hennes okunskap och bristande retorik är dock ingenting mot denne herre, vars campaign manager av någon anledning trodde att det här skulle bli populärt:

I "reklam"filmen ljuger även Rick Perry flera gånger - det är inte olagligt för barn i USA att be i skolor, däremot är det olagligt med lärarledd bön, eftersom det går emot den amerikanska konstitutionen.

Till ingens förvåning passerade inte det här förbi helt obemärkt, och filmen ovan är just nu en av YouTubes mest hatade; den har nästan 700 000 tummar ner, och den har samlat dem på kort tid, vilket gör att många jämför filmens brist på popularitet med andra YouTubebaserade fiaskon, såsom Justin Beibers "Baby" eller Rebecca Blacks "Friday". Nu handlar det dock inte om någon tonåring som sunger "baby" 57 gånger i samma musikvideo, eller om någon tonåring som sjunger falskt och därtill beundrar tidigare nämnda tonåring, nu handlar det om en man som har för avsikt att bli den de facto mäktigaste människan i hela världen.

Notera här hur pinsamt det blir för både moderatorn och för Rick Perry själv, som inte bara får ta emot skratt från publiken, han blir även hånad av Ron Paul, vilket är ungefär som att bli överlistad av ett dörrhandtag.

Det här är dock bara två axplock av allt det dumma Rick Perry har lyckats med sedan han blev guvernör i Texas, vidare har han även:

* Ordnat en såkallad "prayer rally" för att försöka be bort den ekonomiska krisen i USA. Dagen efter störtdök Dow Jones-börsen, enligt utsago.

* Lagt in ett veto på ett lagförslag som skulle göra det omöjligt att avrätta mentalt handikappade fångar i Texas.

* Skrivit på flera lagförslag som gör det lättare för privatpersoner att fåtag på handeldvapen.

* Krävt att intelligent design ska undervisas bredvid evolutionsläran i kommunala skolor i Texas (dock inte alkemi bredvid kemi, eller magi bredvid fysik - så han är inkonsekvent här!).

* Föreslagit att Texas borde bryta sig loss från resten av USA och bilda en egen självständig stat istället.

...och nu vill han alltså bli president över samma land som han för ett tag sedan inte längre ville bo i. Jag är dock inte arg på Rick Perry, jag är bara extremt nöjd över att inte vara amerikan, eftersom jag då inte behöver ta någon reell ställning till honom. Jag kan bara stå vid sidlinjerna och skratta, och det tänker jag bannemig göra 2012.

Jag var och klippte mig tidigare idag.

Jag har ett ganska speciellt förhållande till mitt hår.

Jag klipper mig, och sen väntar jag med att gå till frisören igen tills dess att det har blivit såpass långt/fult att jag nästan skäms för att gå ut. Då skalar jag av nästan allt, och alternerar sedan så länge det går mellan frisyrerna "Marie Fredriksson" (mycket poppis inom studentvärlden häromkring), "Arn den äldre" (personlig favorit, ganska sällsynt) och "Arn den yngre" (bad-hair day).

Marie Fredriksson respektive Arn den äldre.

För det mesta är dock inte hår en stor grej för mig, varken på mig själv eller andra, men det finns ett undantag; den förbannade frisörfrisyren. Den frisyren jag alltid har när jag går ifrån en frisörsalong, och måste skämmas hela vägen hem innan jag kan åtgärda det hela. Eftersom jag alltid klipper mig kort brukar alla frisörer kasta i en massa blankt vax i mitt hår, vilket gör att det ser ut och känns ungefär som PVC-plast innan jag har hunnit duschar ur skiten. Det finns Playstation 2-spel med mer realistiskt hår.

Jag minns en gammal 91:an-serie där den eponymiske hjälten kommer från frisören och säger någonting i stil med "Sabla frisör som alltid kammar mitt hår fel!" Jag antar att Rudolf Petersson, skaparen av serien, har hämtat det här skämtet från en vardagsanekdot, och således blir slutsatsen att jag åtminstone inte är själv i mitt lidande.

Mer civilkurage åt alla frisörsalongsbesökare, så att vi vågar säga till att det är åt helvete!

Det här är förvisso ingen nyhet, och jag tror inte att det finns någon som läser den här bloggen som gör dylika fel, men det har alltid roat mig, och ibland oroat mig när folk inte gör skillnad på uttryck som "mer" och "fler" eller "mer" och "mera".

angerface.jpg

Det är måhända småsint, och jag är förvisso själv inte perfekt i mitt språkbruk i varken tal eller skrift (men vem har sagt att man inte får hyckla lite?). Det är inte som om jag går runt och biter mig i kinden för att inte skälla ut folk som inte gör skillnad på orden i talspråk, jag tycker dock att det är direkt slarvigt att inte göra skillnad när man skriver orden i fråga någonstans där det är meningen att många ska se dem; mataffärer är ovanligt stora syndare när det gäller detta. Det är inte riktigt lika illa som att särskriva på skyltar (vilket likadels roar och oroar mig även det), men nästan.

Så mitt förslag för att åtgärda detta är att alla lika småsinta, eller bittra, eller cyniska, eller bara lika allmänt språkfacistiska personer som undertecknad, gör en grej av att medvetet använda fel former av ovanstående ord, för att på så sätt irritera massan av människor som tydligen har viktigare saker för sig än att fundera på sådant här.

Exempel:

"Han har fler pengar än mig."

"Jag måste gå till biblioteket och låna mer böcker."

Lycka till!

Tidigare ikväll befann jag mig på jobbet, inne i nattklubbens kylrum för att hämta Cola eller något, och jag tänkte ninja mig till en After Eight, dels för att jag var lite trött, och dels för att klockan var över åtta. I asken fanns ungefär en miljon tomma After Eight-papper, och jag fylldes genast av vreden från tusen solar.

Efter att jag lugnat ner mig så insåg jag hur trivialt mitt bekymmer egentligen var - det enda som alla After Eight-papper gjorde var att jag fick spendera några sekunder till med att rota genom dessa innan jag hittade ett otomt papper.

Det hela ledde till en helt ny insikt - om huruvida man bor i ett i-land eller inte borde inte avgöras på de töntiga kriterierna som FN använder sig av (såsom analfabetism bland vuxna, medianinkomst, förväntad livslängd, barnadödlighet osv.) utan snarare om huruvida man kan bli uppriktigt upprörd över en så trivial sak som After Eight.

Det blev jag. Så om du läser det här bor du i ett i-land. Grattis.